270 sagan utan vidare angives som ursprunglig. Med all rätt har man sammanställt beloppet med Gotlands indelning i sjättingar, vilkas ting omtalas i Gutalagen och vilkas tillvaro även torde återspeglas i uppgifterna om de sex bondehövdingar, som enligt senare tradition skola anfört den gutniska allmogen under medeltida strider på ön.^"^ Principen om fördelning på sjättingarna återkommer sedan i det vid eller ej långt efter mitten av 1100-talet slutna nya fördrag, varigenom gutarna på vissa villkor förpliktade sig till ledungstjänst åt konungen.^'® Skeppsprestationen från ön skulle enligt detta utgöra sju snäckor; bakom detta antal har man spårat de sex sjättingarna och det nyuppvuxna stadssamhället i Visby,^'® som alltså i rustningshänseende skulle ansetts likvärdigt med en sjätting. Denna förmodan har vunnit ökat stöd genom en urkund från 1353, av vilken framgår, att Visby utrustat e n ledungssnäcka. Det äldsta kända fördraget har daterats till omkring år 1000, detta med stöd dels av Gutasagan, som förlägger det till en tid före Olof den heliges vistelse på Gotland efter förlusten av Norges rike (omkring 1030), dels av Snorres berättelse om den med Olof Skötkonung vänskapligt förbundne Erik jarls härjningar på Gotland kort efter sedan Olof Tryggvason kommit till makten i Norge (slutet av 900-talet); man har rent av förmodat att Erik jarls gotländska tåg skulle varit anledningen till att gutarna sökt sveakonungens skydd.^®^ Uppgiften om Erik jarl erbjuder emellertid knappast någon säker terminus post quem. Även om den kunde godtagas som obetingat trovärdig, vilket givetvis icke är möjligt, behövde den ju icke tyda på mera än ett tillfälligt avbrott i förbindelsen mellan Gotland och sveakonungen i början av Olof Skötkonungs regering. Manhar med fullt fog från annat håll lagt stor vikt vidett uttalandei en källaav avgjort högre värde, som synes visa att Gotland redan i senare delen av 800talet hörde till sveaväldet. Engelsmannen Wulfstan har i sin till konung Alfred avgivna berättelse om en resa från Hedeby till Truso vid Weicheslmynningen en positiv uppgift av denna innebörd.^®^ I samband med på180 Björkander, Till Visby stads äldsta historia, s. 48 f. Om datering se O. S. Rydberg i ST, 1, s. 71 f.; Björkander, a.a., s. 48 n. 1; Tunberg i Sveriges Björkander, a.a., s. 49. DS 4958 (rådet i Visby till rådet i Lybeck): Cum neque nos cum domim regis Swede gwerris quidquam disponere habeamus, sed cum necesse habucrit producere exercitum ad paganos, tunc sibi vnius nauis dicte snicke subsidiumfacientes. — O. S. Rydberg i ST, 1, s. 40 f.; jfr Björkander, a.a., s. 8. S. Ölåfs k. Tryggvas., k. 89, 90 (Heimskringla, ed. F. Jönsson, 1, s. 414 ff.). King Alfred’s Orosius, ed. H. Sweet (Early Engl. Text Society, 79), s. 19 f.: Weonodland him was on steorbord, 7 on bacbord him was Langaland, 7 Lccland, 7 Falster, 7 Sconeg; 7 pas land eall hyrad to Denemearcan. 7 ponne Biirgenda land was us on bacbord, 7 pa habboö him sylf cyning. bonne after Burgenda lande waron us 180 182
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=