269 talförhållandena varit desamma som i lagen. I den form, vari ättargälden här föreligger, inordnar den sig emellertid i en serie av till sveakonungadömet knutna, om också i ett fall även på andra håll i Norden förekommande avgiftstitlar, vid vilka decimalprincip och markberäkning kommit till användning. Det mest uppmärksammade exemplet är fyrtiomarksboten, vars belopp på i en föregående undersökning anförda skäl synes böra sättas i samband med ledungsdistriktens under ett visst organisationsskede genomförda fjärdingsdelning,^'^ I detta hänseende närbesläktad med fyrtiomarksboten är den avgift, som i Östergötland av varje härad erlades till sveakonungen vid hans inl^ending inom detta rättsområde; även i detta fall torde hänsyn till häradets fjärdingsdelning utgöra beloppets förklaring. Till samma kategori kan slutligen även den gamla tribut från Gotland hänföras, varom enligt Gutasagan uppgörelse träffades redan då gutarna först trädde i rättslig förbindlese med Upsalakonungen. Tributen utgick enligt sagan med sextio marker silver årligen, av vilka fyrtio tillföllo konungen, tjugo jarlen.^^® Uppgiftens trovärdighet för sagans tillkomsttid, 1200-talet, har man ej minsta skäl att betvivla; och sannolikt har bestämmelsen om skattebeloppet gällt långt dessförinnan, då den av Se ovan s. 97 ff. ögL DrB V § 1: — — — drapari kiimi aldrigh i frij) för xn rxttxr arui hipxr firi hanum. utan pa ktinungxr xr nytakin til kunungx ok han ripxr criks gatu ok takxr inlxndingh sina: pxt xru finratighi markxr af huariu hxrxpc. pa ma han prim mannum frip giua. sua at pe skulu egh böta sum samuist haua mxp pöm. po huaru xru per ugildi firi rxttum arwm. x pxr til pe haua böt uip pöm. — Inlxnding har i detta stadgande övergått till att beteckna den avgift som utgick till konungen i samband med hans upptagande till ledamot av östgötarnas rättssamfund; i egentligare mening har det säkerligen varit namnet på denna rättshandling själv. Jfr VgL I Retl. B. I: Svexr cgho konong at taka ok sva vrxkx. han skal mxp gislum ovan fara ok i. östxrgötland. pa skal han sxndi mxn hingxt [/. hxngat gixra'\ til aldragöta pings, pa skal laghmapxr gislx skiptx. tua sunnan af landi. ok tua norpxn af lanpe. sipan skal apra fiurx mxn af landi gxrx med pem. per skulu til iunxbxkxr. motx farx. Östgöta gisla skulu pingat fylgix ok vittni bxrx at han xr sva inlxndxr sum Ixgh perrx. sigix. pa skal alpragötx. ping i gen hanum nxmnx pa han til pings kombxr pa skal han sic allum götom trolekxn svxrix at han skal eigh rxt Ixgh a landi varu brytx. pa skal lagmapxr han fyrst til konungs dömx ok sipen aprir. per. xr han bipar. § 1. Konongxr skal pa prim mannum frip giux pem xr xig hava nipingsvxrk giort. VgL II Retl B I utbyter inlxndxr mot valöer. Jfr även VgL I Br (Biskop Bryniolfs stadga) 3: — — — Huar sum sarghxr xllxr. drapxr i kirkiugxröi af folsco sinni. böte biscopi. 111. markxr. Gixr han pxt i kirkiu böte biscupi. IX. markxr oc uxröi aldrigh inlxndxr fyr xn biscupxr bidxr firi hanum ok xptir pxt. px bötx xn biscupi. XX. markxr. — — — VgL III (Lydekini anteckningar) 68: Tax dagher mannx mellin oc ganger annxr .i. borgben firi daghin hwxrt nokx gxrnneng görx [o: gör a] pxt malit innxn daghin pa pen garnegx [o: gxrneng'] gör rymi land en byrhxren [o: byrghxren el. borghxrcn^ böte .111. niu marker, pa pxn gxrnneg gökre [o: görpe'\ wxrder in Ixnder. göre borgherxn skapxlösxn innx manap af pxn dagh han in kom eller döme lagman han friplösxn a lanzpingh vm allx lagsxghu pxr til han rxt gör. 176
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=