268 hundra med Husaby Ernavi och Husaby in lagga herath}~^ Även i Södermanland kunna i fyra fall två husabyar påvisas i samma hundared'^ Att genomgående tre husabyar funnits i varje hundare är ej nödvändigt att antaga, även om man på vissa håll tänker sig möjligheten av ett samband med en äldre tredingsdelning; denna kan ju i andra hundaren redan varit övergiven vid husabyarnas tillkomst, och i mindre vidsträckta hundaren har måhända trots bestående tredingsdelning en husaby ibland ansetts tillräcklig. Av större betydelse än de osäkra spår, som husabyarnas gruppering möjligen kan anses förete, är ett förhållande, varom Uplandslagen lämnar upplysning. Bland de olika skatter till konungen, som omtalas i svealagarna, har man sannolikt med rätta velat tillerkänna en särskilt hög ålder åt ättargälden; redan namnet synes tyda på dess ursprungliga samband med en samhällsorganisation, som på lagarnas tid längesedan var väsentligen övervunnen.Ättargälden utgick enligt Uplandslagen med ett belopp av trettio marker av varje hundare, tio marker av varje skeppslag i Roden.Huruvida dessa belopp äro de ursprungliga, kan icke avgöras; intet hindrar emellertid antagandet, att de äga en hög ålder och att, även om skatten en gäng utgått i andra belopp och andra värdeenheter. s. 371 f.; Schuck, a.a., s. 13. Schuck antager, att Husaby Norsunda var »boställe för länsmannen öfver det närliggande Habo hundare, där väl kungsgården Hatuna, men ingen husaby kunnat påvisas»; men frånvaron av husaby i Håbo kan just bero på att andra kungsgårdar där funnos (utom Håtuna och det av Schuck, a.a., s. 10 nämnda Röthelunda även fornesitune). Husaby Ernavi DS (1299) Styffe, a.a.% s. 373, 374 n. 1; Schuck, a.a., s. 13. Om Schucks förklaringsförsök i fråga om sistnämnda husaby se nedan s. Jfr nedan s. Sandström, De stående skatterna i Svealand under medeltiden (Hist. Tidskr. 1913), s. 5 f.. Markland och bördsrätt (Uppl. fornm.-för. tidskr., Bd 10; Bil. 3), s. 16 f.; jfr H. Hildebrand, Sveriges medeltid, 1, s. 265. UL KgB X § 2: Swa <er ok Husaby Laggahärad DS 570 (1273), 651 (1278), 1271 170 vm spanme mala. korn span ok malt span, ok swa vm attargiald (B. attargiald). pat aru pratighi markar. a hwar utgiarpir skulu. aff mantali utgiöras. par skal hundari alt aff mantali iamföras. XI pr.: patta aru ropsins utskyldir. atta markar smörs, hwarr pan sitt aghit bröp atar. ok örthugh paninga aff hwarium bonda fore pinglama. ok tiu markar at attargialdi. aff hwariu skiplaghi. Sax lifspund humbla aff hwariu skiplaghi. ok mark aff hwari ar. an pe hema sitia. fore lepungs lama. Fara pe iuir haff map lepungi sinum. warin pa lipnghir fore lepungslama, ai warin pera utgiarpir flere. — Ättargälden omtalas även i Västmannalagen (VmL KgB VII § 5), dock utan att beloppet angives. Att den utgått även i Södermanland, framgår av Raven von Barnekows räkenskap för Nyköpings slottslän 1365—1367 (Styffe, Bidr. t. Skandinaviens hist., 1, s. 62 ff.). Beloppet kan ej fastställas, då ättargälden här sammanföres under en summa med en annan avgift, tingvitet (jfr Styffe, a.a., p. XCVI; det synes emellertid varit väsentligt lägre än det i Uplandslagen föreskrivna, vilket delvis kan sammanhänga med frälsets utveckling.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=