258 all anledning att antaga, att dessa äro identiska med de 1298 föreskrivna ruraldekanaten och på samma gång med hundarena. Redan i denna längd uppföres som nämnt Herkeberga under Trögd. Socknens överförande till Lagunda kontrakt är sannolikt en senare företeelse, som står i samband med att den blivit annex till Långtora. Intet antyder, vare sig i 1314 års längd eller i 1313 års förteckning över avgifter till palliilösen åt ärkebiskop Hemming,^^^ där Herkeberga likaledes anföres under Trögd, att socknen icke haft egen präst; annexkyrkorna upptagas i båda längderna utan nämnande av sockennamnen under sina moderkyrkor.^^- En mindre del av Herkeberga kyrkliga socken tillhör i nutiden Långtora och Biskopskulla civila socknar och därmed Lagunda härad; torde vara sekundärt och sammanhänga med en eller annan senare reglering av pastorat och sockengränser. De äldsta kyrkliga källorna tala avgjort för antagandet att Herkeberga sockens huvuddel, där kyrkan är belägen, av ålder tillhört Trögd. I samma riktning visar även den omständigheten, att jordeböckerna från Gustaf Vasas tid bland den nordligaste tredingens hamnor upptaga en Herkeberga hamna och ännu en, Bålskäls hamna, som likaledes alltjämt faller inom Herkeberga socken. Möjligt vore ju att en ursprunglig sockenindelning i anslutning till tolfterna rubbats genom klyvning av en eller flere socknar; i betraktande av socknarnas ganska växlande storlek i fråga om areal och folkmängd synes det dock föga sannolikt att på denna väg stöd kan nås för en förmodan om ett skede i tolftindelningens utveckling, då fyra tolfter gingo på varje treding. I varje fall torde man ha ganska goda skäl att för en viss tid räkna med tredingar var för sig uppdelade på två tolfter och utrustande var sitt tjugofyraroddarskepp. Skäl finnas även för den förmodan, att denna organisationstyp i gammal tid ej varit begränsad till Trögd. Förut har framhållits, att Trögd ännu då Tröghbolag på 1300talet upptecknades och stadfästes, i fråga om »konungs utgärder» stod kvar på en ålderdomlig ståndpunkt, den rent personliga, efter bondetal lika fördelade beskattningens, som i Uplandslagen i betydande mån om också långtifrån fullständigt undanträngts av de ekonomiska ledungsprestationernas fullgörande efter marklandstal, d.v.s. i mån av jordinnehav. Att sistnämnda princip i Uplandslagen är jämförelsevis ny, liksom inledningen till Tröghbolagh hävdar den motsatta som gammal och av hedenhös nedärvd, framgår ej endast av det blott partiella genomförandet utan antydes direkt, då Uplandslagen mäter den på jorden lagda bördan efter den vapenföre mannens prestation {slikt aff marklan iorp^er sum aff wighum manni). Saken blir tämligen klar, om man betänker, att ledungsskyldigDS 3754. Ett exempel ovan s. 257, n. 122. Rosenberg, Geogr.-statist. handlex. öfv. Sverige, 1, s. 692. aven detta förhållande 133 ö i:}3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=