255 må inom den tid och det område, legoavtalet gäller, hugga timmer i jordägarens skog, tillräckligt för ett skeppd^** Tolvroddarskeppets uppträdande, somömsomminimumoch maximumi olika rättsliga sammanhang synes antyda, att det åtminstone under något skede varit en tämligen allmänt förekommande klass av medelstora sjögående fartyg. Även i de isländska sagorna nämnes det emellanåt.'Ännu på 1200-talet åläggas Köpenhamns byamän att hålla ett skepp med tolv mans besättning tillreds åt biskopen av Roskilde för hans resor från Seland till Skåne eller ombiskopen själv har ett sådant, bemanna det åt honom."- Tredingarnas skeppsprcstation torde emellertid ej blivit stående vid tolvroddarskeppct; en uppdelning av tredingarna i tolfter har ägt rum. Det torde vara rimligt att i första hand tänka sig denna utveckling som en dubblering, analog med den klyvning i tvenne skeppslag, som det äldsta fjärdingsdelade hundaret företer i Västmannalagen och som i Uplandslagen kan spåras i hundarets åttingsdelning. Då hamnornas tolvtal bibehållits, måste förändringen inneburit, att varje hamna kommit att ställa två man. I motsats till utvecklingen inom hundaret har emellertid tredingarnas klyvning i tolfter åtminstone på tudelningens stadium knappast medfört uppkomsten av tvenne skeppslag inomtredingen. Tolvroddarskeppet har otvivelaktigt som ledungsfartyg tidigt befunnits vara i minsta laget; den av befolkningens tillväxt och ekonomisk förkovran betingade ökade rustningsförmågan bör rimligen i anslutning till den allmänna utvecklingen inomsärskilt det militära skeppsbyggeriet ha närmast utnyttjats till åstadkommande av större, starkare och bättre bemannade skepp. Det förefaller då sannolikt att tolftindelningens uppkomst inom tredingarna står i samband med att dessa övergått till att var för sig utrusta ett skepp med tvenne tolfter roddare ombord, den gamla skeppstyp, varav förut åtskilliga spår kunnat påvisas från skilda håll i Norden. Att tredingarna ännu efter klyvningen i tolfter varit enhetliga skeppslag torde direkt F XIII: 4: Hvat höggva skal t skogi. Höggva seal maör i leigu mala sinn til scips tolfccrs eöa minna, en eigi til meira scips. oc eigi fleiri en til eins scips. nema landsdråttinn leyfi. en landndm ef meira höggr. meöan sd leigumdli hans vinz (NgL, 1, s. 242). Jfr L VII: 52 (NgL, 2, s. 13S). Fld 2, s. 509‘®; Sturl., 1, s. 330®, Krok., s. 40-®, Falk, Seewesen, s. 91. Kjöbenhavns Stadsret 1254, 2: Si Dominus Episeopus, suis exigeneiis (.i: exigentibus), in Scanian uolnerit personalitcr transfretare, dues sibi tenebuntur in naui cum XII hominibus & expensis propriis prouidere. Si propriam habet nauem, predicti dues cum suffidentibus nautis, ad talem nauem necessariis, & in propriis expensis suis deducere & reducere tenebuntur (GDL, 5, s. 97). — Kjöbenh. Stadsr. 1294, 11: De transitu episeopi in Scaniam. Item si episeopus Roskildensis, suis exigentibus negodis, in Scaniam voluerit personaliter transfretate, dues sibi tenentur prouidere in navi & duodecim nautis, quibus prouidebunt eundo, morando, & redeundo, in expensis duitatis; qui si defecerint, soluent dues episeopo expensas & interesse & pro quolibet nauta defidente tres marchas. — Bötesbeloppet, tre marker, är identiskt med de i hela Norden påvisbara »hamneböterna». 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=