254 dungsväsendet utan är sannolikt äldre än detta. Härför talar också tredingsdelningens förekomst i bygder, som säkerligen aldrig varit berörda av någon ledungsorganisation, såsom de norska upplandsfylkena, Dalarna och Finveden; även på Gotland kan indelningen i sjättingar och tredingar spåras tillbaka bakom den sannolikt jämförelsevis sena tidpunkt, då ledungsskyldighet till sveakonungen infördes på ön. Det gotländska exemplet visar emellertid också, huru en äldre indelning, de gamla sjättingarna jämte det nyuppvuxna Visby, togs i anspråk för ledungsväsendet. Något liknande har troligen ägt rum i Trögd, när den äldsta ledungsorganisationen här genomfördes: de redan förefintliga tredingarna indelades i hamnor. Av anförda skäl kan denna indelning knappast ha åsyftat gemensamt utrustande av ett trettiosexroddarskepp. Det återstår då knappast mer än en möjlighet: de olika tredingarna ha från början tagits i anspråk somsärskilda skeppslag. Fasthåller man, att varje hamna ursprungligen sannolikt utrustat en ledungskarl och att följaktligen tolft och treding på det äldsta stadiet sammanfallit i Trögd, kommer man på detta sätt till ett antagande om en till mått och manskapstal ganska obetydlig fartygsklass som utgångspunkt för organisationens utveckling. Men det ligger i och för sig intet osannolikt i att de skepp, som i ledungsväsendets avlägsna begynnelseskede utrustades av sveabygdernas bondemenigheter, varit av tämligen små dimensioner; allt tyder på att det nordiska skeppsbyggeriet först småningom fortskridit till större och större typer.^®® Ej utan skäl ha de låga hamnetal, som i många fall förekomma i Konung Valdemars jordebok, ansetts vittna åtminstone om möjligheten av att även mycket små skepp förekommit i den danska ledungsflottan.^®^ Den fartygsklass, som antages som den ursprungliga för tredingarna i Trögd, är icke okänd för våra källor. Det tolvårade skeppet omtalas i Frostatingslagen som det största, från eller till vilket sjöfararen i köpstad må under helgtid utan helgbrott bära proviant och skeppstillbör,^°® som det minsta, från vars besättning den för dräp under hemfrid anklagade må hämta alibibevisning med samma kraft som från menighet å ting, i kyrka eller vid gillessamkväm,^®® som det största slutligen, vartill landbon utan särskilt tillstånd här lOfi 107 sxktalaust a hxlgum tiÖum. Sva er ma:llt ef ma()r F 11:37: Huat bera kcemr til kaupangrs eT>a uil hann brott fara. pa skal hann bera ef hann uil nast sitt til skips eda af skipi oc mana<Sar mat miols oc annan smoers oc kiarf riklinga oc here huart er hann uil a oxl eöa i hande ser at orseckiu oc piliu fot oil oc segl oc roterar skips reiöa allan at orseckiu. en pat er tolfart eöa minna (NGL, 1, s. 143). Jfr Erkeb. Jons Christenret, 33 (NgL, 1, s. 363). lon p IV: 5 (se ovan s. 27, n. 9).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=