253 klaring däri, att Alsnö (Adelsö) socken, utom Alsnön omfattande Björkön och några mindre öar, som under medeltiden hörde till Trögd och då bör ha ingått just i den yttersta tredingen, vid början av nyare tiden räknades till Färentuna härad eller tingslagd®^ Med stor sannolikhet kan därför antagas ett ursprungligt antal av tolv hamnor i varje treding. Hamneindelningen har alltså regelbundet och likformigt anslutit sig till tredingsdelningen, och i samband härmed torde tredingarna kommit att uppbära rollen av högre enheter inom ledungsväsendet. Man kan knappast undgå att sammanställa hamnornas tolvtal inom varje treding med den gamla manskapsenhet »tolft», som med säkerhet kunnat påvisas i ett ålderdomligt skede av norsk ledungsrätt. På goda grunder torde kunna antagas, att hamnans ursprungliga manskapsprestation varit e n ledungskarld®^ Tredingens indelning i tolv hamnor har då från början inneburit, att tredingen varit det område, som ställt upp en tolft ledungskarlar; för en särskild territoriell tolftindelning inom tredingen har på detta äldsta stadium ännu ej funnits plats. Man frågar sig nu, på vilken skeppsprestation ledungsindelningen i Trögd ursprungligen varit beräknad. Mot antagandet, att tredingarna tillsammans rustat ett med trenne tolfter bemannat skepp tala två skäl. Dels förutsättes härvid en fartygsklass, varav inga spår torde kunna uppvisas i andra källor, dels skulle en sådan bemanning, då tolftindelningen, av de norska källorna att döma, haft betydelse ej blott för manskapets uppsättning, utan bestått ombord på själva ledungsskeppet, tyda på en nautisk tredelning av besättningen och väl även skeppsutrymmet, som likaledes är i övrigt alldeles okänd. Ur sistnämnda förhållande torde en slutsats rörande ursprunget till tredingsdelningen i Trögd kunna dragas. Den har ej som sådan framgått ur leStyffe, Skandinavien under unionstiden*, s. 351 f. Almquist, a.a., 1, s. 168 f., 173. SML KgB, X pr: Nv biu})cr kununger ly<S oc ledung vt. seal matu til skips bara. pen seal fara par alztcr ar a far<^. Dela man vm farpena. pa fari pen hamnaman til witna. Saar man i by annan an han boor i. oe sar attung fullan. fari swa opta han sum pen man by sar halwan. Sar han minna an attung. barin pa saman flere. par til attunger ar fulder. fari sipan pen pera fyrsta bar luter til. — SML Add. 2: Thatta seulu hamnu uapn uara Skiolder ok suarS spyut ok iarnhatter. Huar hamna seal haua muzo eller panzara eller ok plato. huar hamna seal ok hanbugha ok threa tylpte sköte haua. — JL III: 1: Um lething. Thar lething biuthas ut. e stva manga sum i en hafna ara. tha fara tvar (htvar) thera sit ar uten nefnd — — —. Styrasman ma angi man nötha til at fara i lething. e mathen enen P.U.] man ar i hafnalagh ther meth hanum thar ai hauar farat sithen han for. — — — (GDL, 3, s. 298, 300). — Skånska ledungsrätten: — — — af haffna fara — —(P. Kofod Ancher, En dansk Lov-Historie, 10» 101 105 [annaen A.E. F.G. L.O.R. met styrisman en astas man 2, s. 568. — Principen hävdas ännu i det s.k. brevet till Bara härad (om vars datering ), 1 c: )tem quod quelibet hafna per se ipsam hominem in expedieionem iturum ydoneum tantum debeat nominare (Aarsb. Geh. Arch., 5, s. 19). Bakgrunden synes här vara strävan att öka hamnans manskapsprestation (märk tantum). se
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=