252 i tredingsskogarna på Trögd. I landvärnsbalken i Magnus Lagaböters landslag läsas följande bestämmelser (III, 4): Vmnita uord. En ef hers er uon i land vart. pa skolu menn uita uor^ reixia. — — — bcendr eru skyllduger til uita at gera par sem verit hefir at forno fare, fiortiungr heraÖsmanna peirra er nester bua oc uarÖhus [varÖbuS — Fb] meÖ oc pac a oc fiorar dyr. — — — prir menn skolu uita uorÖ hallda. — — — Menn skolu a uorÖ ganga at miÖium degi oc hallda til annars miÖsdags. en ef seinna er a gengit eÖa fyr af. pa er sa sekr uarÖuiti uiö konung, nema einn gange cerenda [at porfum sinum eta allra — Fc] peirra. A verdi skal maör uaka en eigi sofua. en ef aller sofua a uita verÖi oc brennr uiti firir sunnan eba norÖan. pa eru peir sekir uarbuiti uiÖ konung. Utomi fråga om vaktkarlarnas antal stämma de båda stadgandena överens med hänsyn till skyldigheten att hålla vaktbod (i Norge värdhus eller varÖbud) och avlösningstiden. Det torde ej ligga något orimligt i den förmodan, att skogsvakten i Trögd varit ordnad efter mönstret av gamla militära vakthållningsregler, som haft vidsträckt spridning i de nordiska länderna, om också, efter vad det förefaller, vid sidan av andra regler på vissa håll. Med detta antagande vinnes en tillfredsställande förklaring av tretalet i stadgandet från Trögd; någon slutsats om tolfternas antal medgiver det då icke och kommer således icke i strid med de förhållanden, som synas antyda en på tvåtalet byggd tolftindelning. Tredingsdelningen i Trögd har, såsom förut framhållits, varit av betydelse även för en annan samhällsuppgift än allmänningsskogarnas förvaltning. I 1535 års jordebok visar sig Trögd indelat i 34, i 1542 års i 33 hamnor. Hamnorna voro så fördelade på tredingarna, att den »övre» och den mellersta tredingen innehöllo vardera tolv, den »yttersta» nio hamnor.^®^ Sistnämnda tredings lägre hamnetal har säkerligen sin förNgL, 2, s. 36 f., 4, s. 146, 158 f. Samma stadgande i Magnus Lagaböters stadslag, III, 4 (NgL, 2, s. 201 f.). Jfr G 311 (NgL, 1, s. 102), F V 1 (NgL, 1, s. 177). De äldre lagarna omtala ej vakthus; manskapets antal nämnes endast i Frostatingslagen, där det bestämmes till två {En .ij. scolo saman hallda). Sistnämnda lag stadgar avlösnig vid middagstid {buandi eSa buanda sunr seal vörS hallda, oc hallda til midsdags); i Gulatingslagen saknas bestämmelse om avlösningstid. Huruvida manskapstalct är riktigt traderat i Frostatingslagen, torde vara osäkert, då stadgandet endast är bevarat i en handskrift; anmärkningsvärt är emellertid att Uplandslagens stadgande om strandvakt synes förutsätta två vaktkarlar (UL KgB XII § 1): — Fallir man strandx warp. tellr skorin Wicrpter. prex marköer bot at. takxr ente kunungxr. aprx skiplaghit. ok pripiu takter han .j. warpi skiter, warpter tei skorin. ok ftellir pön [E. tho: Tha] warp pa takter pten ente mark. sum .j. warphaldum ter. mtep hanum. — Avlösningen ägde vid strandvakt i Roden rum vid soluppgången: strandx warpter a haldtes til sol ter up gangin. sipten a han laghlikte til sighite. pöm ntest hanum skal warp haldte. mtep twteggite mannte witnum. ok sipten gangi warpter sum J. A. Almqust, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 1, s. 173. 101 a 101 a bup kaffli. 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=