245 fallande möjlighet göras till föremål för en undersökning, som tager sin utgångspunkt i en upländsk rättskälla av mycket speciellt slag. Den medeltida skogsstadgan för Trögd, Tröghbolag, som den i en handskrift kallas, föreligger i två något avvikande redaktioner, gällande var sin av de tvenne tredingar, i vilka Trögd, i detta hänseende ett undantag bland bygderna i medeltidens Upland, var delat. Den ena redaktionen,®^ som avser Hammars treding, är infattad i en av konung Albrekt 1369 utfärdad stadfästelseurkund, vari konungen betecknar stadgan som en särskild rätt och privilegier, som allmogen i nämnda treding av ålder haft om sina tredingsskogar »af vara forteldra: nadhom». Den andra redaktionen som avser mellersta tredingen (mädhal tridhiung) saknar dylik stadfästelse. Båda äro försedda med en versifierad inledning, som har karaktären av en petition från de olika tredingarnas allmoge {alle spake män) till Magnus Eriksson omatt fortfarande få nytta thenna räät oc sit eghit som the hafua länge boeth widhir. I petitionen läsas några märkliga rader, som visa, att Trögds rättsliga särställning ej varit inskränkt till skogsförvaltningens område: Fran hedhendomoc til thenna dagh hauir trögdh hafuat en synderlik lagh Hwar bonde göre widh annan liikt huat han hafuir mera ellir minne rikt I konongx vtgärdhomallomsläät the hafua thz hafft aff gamblom räät. Härmed kan knappast åsyftas annat än att den i Uplandslagen åtminstone i viss utsträckning genomförda beräkningen av tre fjärdedelar av de ekonomiska ledungsprestationer, som utgjorde en så dryg del av »konungs utgärder», efter jordinnehavet uppskattat i markland,®^ ej gällde i Trögd. Omedelbart därefter nämnas bestämmelserna om tredingsskogarna som gammal säregen rätt: Swa är ok om alla tridhiunx seogha än gamble rätten ma themdogha. Utg. av J. Hadorph efter okänd handskrift bland de till hans ed. av Biärköa Rätten (Sthm 1687) fogade »Gambia stadgar», s. 23 ff. Utg. av G. E. Klemming 1872 i Småstycken på forn svenska, 1, s. 69 ff. (inledningsdikten dessutom i Svenska medeltids dikter och rim, s. 175 f.) efter en avskrift från senare delen av 1400-talet. UL KgB X § 1: — — — Jj^ssie skipwistir skulu iwir all pry folkland at gangx. slikt aff marklan iorpar sum aff wighitm manni. vm pry skip, pxt fixrpa: skal giör^es utt aff mantali. aff bondum ok hondx sunum. leghu dr^engium. ok löskx mannum. — — — Jfr § 2. Nu skal skipwist utgiörtes. ok kununx wisttehus förans. — — — Nu koma piCr mtcp kununx utgi/erpum fore kununx wistoe hus. 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=