239 uppvisande härav icke ens blivit försökt annat än i fråga om Paaskunta och även här med ringa framgång. Det torde vara fullt tänkbart, att de samtliga äro inom de östersjöfinska språken uppkomna bildningar, liksom att detsamma kan vara fallet med appellativerna på -kunta och -kond, t.o.m, i de fall då förleden utgöres av ett germanskt lånord (t.ex. kihlakunta, valtakunta). Naturligtvis kunde efterleden icke desto mindre vara ett germanskt lån, fastän själva sammansättningen bildats i finskan eller estninskan eller deras gemensamma urspråk. Högst förvånande vore emellertid under denna förutsättning, att varken i de nordiska språken eller i några andra germanska dialekter kunnat påvisas ett enda exempel — utanför räkneordens område — på appellativa kollektivitetsbeteckningar, bildade med ett -hund eller -und, som kunde förmodas gå tillbaka på ett urg. '''-yunda. För tillvaron av sådan germansk bildningstyp utgöra de ifrågavarande finska och estniska orden det enda beviset. Vid sidan av ett enda bland dessa, fi. kihlakunta, estn. kihlkond står en fornsvensk motsvarighet, bildad med det germanska ord som förled, vilket i samma ställning antages ingå i det finska och det estniska ordet. Det fornsvenska ordet heter emellertid icke "‘'gislund utan gislalagh. Måhända är det icke alldeles oförsvarligt att teckna sig detta förhållande till minnes som ännu ett givakt, även om denna bristande kongruens mellan de parallella orden ingalunda avgör saken. Ett en gång befintligt urg. '''-^isla-xunda kunde ju på germanskt område spårlöst försvunnit jämte hela den bildningstyp, som det tillhört, och gislalagh kunde vara en nyskapad fornsvensk motsvarighet till det finska kihlakunta. Men förloppet kan minst lika väl varit det omvända, d.v.s. att fi. kihlakunta, estn. kihlkondi de östersjöfinska språken nybildats på det i dessa språk produktiva elementet -kunta, -kond, som i ett flertal sammansättningar sakligt exakt motsvarar fsv. -lagh, för att återgiva det fornsvenska gislalagh. Denna förklaring har på beaktansvärda grunder föredragits av en finlandssvensk filolog.®^ Är det i själva verket så alldeles säkert, att fi. -kunta, estn. -kond nödvändigtvis måste vara ett germanskt lån? Intet försök kan här göras att besvara denna fråga. Men det bör ej med tystnad förbigås, att ansedda forskare på de finsk-ugriska språkens område uttalat en helt annan mening, enligt vilken dessa ordelement äro av rent finsk-ugrisk härstamning och stå i frändskapsförhållande till ord som anträffats i från Östersjöområdet avlägsna finsk-ugriska språk.®^ Åsikt står här mot åsikt. Någon fullständig R. Pipping, Kommentar till Erikskrönikan, s. 424 ff. Som exempel på motsvarigheten mellan sv. -lagh och fi. -kunta anför Pipping följande exx.: kyläkunta: byalagh, ruokakunta-. matlag, retkikunta: färdhalagh, laivakunta: skiplagh el. snäkkiolagh, av vilka dock det sist anförda fi. ordet möjligen (eller kanske sannolikt) är en modern bildning. Setälä förser i Bibliogr. Verz., s. 393 härledningen av kunta ur germ. *yunda 62
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=