237 klass stående ord — som utan svårighet kunde insättas i alla de senast berörda danska, svenska och norska uttrycken — om de förelåge i svensk språkdräkt vore att uppfatta som rester av ålderdomliga räkneord. En slutligt avgörande betydelse för frågan om ^«w£/-indelningens ursprungliga innebörd har man tillmätt en på ett utomgermanskt språkområde uppträdande företeelse.®'* I finskan föreligger ett -kunta med synnerligen vidsträckt utbredning som senare led i nominala sammansättningar: kymmenkunta, tuhatkunta-, lautakunta, huonekunta, ruokakunta, perhekunta; kyläkunta, kihlakunta, valtakunta, kinkerikunta; päiväkunta, suvikunta, vuosikuntainen?^ Ordelementet -kunta uppbär i dessa sammansättningar funktionen av ett suffix för uttryckande av kollektivitet, varvid olika arter av kollektivitet kunna urskiljas med hänsyn till förledernas betydelser. Till dessa appellativa sluta sig några ortnamn, såsom landskapsnamnet Satakunta, bynamnen Jokikunta, Peräkunta, Paaskunta, Salokunta?^ I formen -kond återfinnes samma ordbildningselement med motsvarande funktion i estniskan: emakond, karikond, kiblkond, kirikkond, kodakond, kogukond, kohtukond, kulakond, kiimmekond, leibkond, sadakond, waldkond.^'* Även i östersjöprovinserna har det kommit till användning i ortnamn, tillhörande detta områdes finska dialekter; från medeltida källor anföras landskapsnamnen Lappegunda, Murumgunde, Normegunda, inbyggarnamnet Alistegundi (till landskapsnamnet Aliste), bynamnet Sydegunde.^^ Enligt en av finlandssvenska forskare framställd åsikt är fi. -kunta, estn. -kond ett germanskt lånord, identiskt med urg. '^yun^a, en äldre Tunberg (a.a., s. 186) yttrar om de förut belysta argumenten, att de »hafva till full evidens bevisat tillvaron af ordet hund i en allmän mängdbetydelse». »Redan denna grundval», heter det sedan, »är tillräcklig att därpå bygga vidare slutsatser beträffande den här ifrågavarande A/m<f-indelningcn. Em.ellertid kunna vi dessförinnan från ett helt annat h.åll finna ytterligare stöd för konstruktionen och sålunda i viss mån sätta planens hufvudlinjer utom all diskussion. Ordet hund med den innebörd, som i detta fall afses, har ej blott gjort sig gällande i germanskt språk, det har äfven trängt in på främmande språkområden och låter sig där ännu av oss studeras.» De anförda exemplen äro hämtade från en av Tunberg (a.a., s. 187) in extenso återgiven passus ur Ahlqvist, Suomen kielen rakennus, 1, s. 74. För besparande av utrymme må här hänvisas till de av Tunberg (/.c.) efter Lönnrot, Finskt-svenskt lexikon tillfogade översättningarna. Tunberg, a.a., s. 187. Saxén, Språkliga bidrag till den svenska bosättningens historia i Finland (Bidr. t. känned. af Finlands natur o. folk, 63), s. 52. Karsten, Germanisch-finnische Lehnwortsstudien, s. 88, 142, 225 f., 241. Ojansuu, Suomalaista paikannimitutkimusta, 1, s. 167 f., 205. Exemplen äro de av Tunberg, a.a., s. 188, frän Wiedemann, Ehstnisch-Deutsches Wörterbuch hämtade, efter vilket arbete även ordbetydelserna anföras av Tunberg. Tunberg, l.c. Karsten, a.a., s. 142, 215. Ojansuu, a.a., s. 205, n. 4. Karsten, a.a., s. 215 hänför till denna grupp även namnet på den bekanta stora stenåldersboplatsen Kunda i norra Estland.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=