236 instämmande. Orden för djurnamnet hund, ’canis’ förekomma i åtskilliga språk synnerligen allmänt som skymford, I osökt anslutning härtill ingå de ymnigt i förbindelser, som uttrycka ringaktning eller obehag, även som pejorativt förstärkande förled i sammansatta ord. Det torde vara tillräckligt att anföra, från franskan: un chien d'homme. Quelle chienne de mine vous a-t-il faite?, Quel chien de commerce avex-vous lä?, un temps de chien, une pluie de chien;*^ från tyskan: hundejaul, ’äusserts fauT, hundekalt, ’abscheulich kalt’, hundekälte, ’abscheuliche kälte’, hundemager, hundemiserahel, hundsdiirr, hundsdumm, hundselend, hundsschlecht, hundslibel; från danskan: hundefryse, hundekold, Hundekulde, Hundehede, Hundemorke, hundemarkt, Hundeve]r m.fl.;^^ från svenskan: hundgöra, hundliv, hundväder m.fl.®- I danskan har hund fått en vidsträckt användning sommer eller mindre starkt nedsättande eller åtminstone respektlös personbeteckning (’en gjerrig Hund af en Va^st’, ’en lang raa Hund af en Irlxnder’, ’han var en dumDreng og en doven Hund’, ’en fattig Hund’, ’en fiin Hund’ [o: dygtig fyr, et fint hoved], ’en haard Hund’, ’en xrlig Hund’). Ordet brukas också om personer i uttrycken vä:re en hund efter ell. paa noget, ’vara begiven på något’ (t.ex. han er en Hund efter mine Cigarer) och v<xre en Hund til ell. i noget, ’vara mycket duktig i något, också uttryckt med vcere en »svend», »karl» til noget (t.ex. Han er en hund i at spille, en Hund til at giöre Vers, en Hund til at gore gale Streger).^'^ Att i vare sig de ena eller de andra av dessa danska talesätt spåra rester av det forngermanska räkneordet hund torde väl näppeligen falla någon in; men det är lätt att se, hur relativt nära särskilt den sista gruppen av dem står de svenska och norska vändningarna av typen ’det var en hund till — att vara stor’. I båda fallen har man sannolikt att utgå från användningar av djurnamnet hund för att uttrycka något uselt, obehagligt eller föraktligt; men som så ofta är fallet med pejorativa uttryck —jfr särskilt i svenskan ordet djävul och dess sidoformer —har den nedsättande eller klandrande betydelsen fullständigt eller i det närmaste fullständigt försvunnit och ersatts av en nyans av förvåning, häpnad eller rent av beundran över det i något avseende kvantitativt eller kvalitativt betydande. Med samma rätt, som man här spårar ett forngermanskt hund, ’centum’ i en obestämd mängdbetydelse skulle man kunna bevisa, att baddare och hejare —för att icke tala omandra närmare svordomarnas 49 Lixtré, Diet. de la langue franfaise, 1, p. 602. Grimm, Deutsches Wörterb., 4:2, 1920 ff. H. Fischer, Schwäbischcs Wörterb., 3, 1888 ff. Ordbog ov. d. danske Sprog, 8, 667 ff. A. F. Dalin, Ordb. öfv. svenska språket, s. 717 f. Exemplen hämtade från Ordb. ov. d. danske Sprog, 8, 664 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=