234 genom ordet ensamt för sig skulle kommit att beteckna en ’mängd’, en ’massa’, d.v.s. en kollektivitet som sådan, har icke ägt rum. Lika litet har en motsvarande betydelseutveckling hos uttrycken för »hundra» eller »tusen» kunnat påvisas i de språk, till vilkas emfatiska bruk av närmast det förra räkneordet man hänvisat i syfte att göra en »obestämd kollektiv betydelse» hos det germanska hund sannolik. I grund och botten vilar detta argument på ett förbiseende av skillnaden mellan p 1 u r a 1 i t e t och kollektivitet. Det är som uttryck för det senare begreppet orden för »hundra» borde uppvisas, om man vill göra troligt, att de utan hänsyn till sin numeriska betydelse kunnat användas som beteckningar för bygdeenheter, befolkningsgrupper eller mindre avdelningar av ett landområde. För frågan om den ursprungliga innebörden av sådana till samhällslivet och rättsväsendet hörande ord som hund och hundare kan man därför tills vidare icke tillmäta de fenomen, som framträda vid räkneordens användning i emfatiska uttryckssätt, någon större betydelse. Vill man hävda en motsatt mening, torde det först böra göras sannolikt, att beteckningar för samhälleliga kollektivenheter i någon påvisbar utsträckning tillkomma under enahanda psykologiska betingelser som de poetiska och retoriska »rundtalen». Man har emellertid även på andra vägar sökt styrka en betydelse av »obestämd mängd» hos det germanska räkneordet hund. Stor vikt har därvid lagts på en särskilt i västnordiskan ganska talrik grupp av adjektiv, i vilka ett ord hund- ingår som första sammansättningsled: fvn. hunddjarfr, hund-forn, hund-margr, hund-viss, hund-villr, till vilka sluta sig från yngre språkstadier bl.a. hund-gamall, hund-kunnugur, da. hund-ode.*^ Tydligt är, att hund- i dessa ord har funktionen av ett förstärkande prefix, måhända med vissa betydelseskiftningar i olika fall. Frågan om den etymologiska härledningen av detta hund- har knappast blivit slutgiltigt utredd; det är måhända icke alldeles säkert, att det i alla sammansättningar har samma härkomst. Enligt en åsikt skulle ordet vara den nordiska motsvårigheten till gr. Jtavt-,^® vilket som bekant ofta förekommer i sammansatta adjektiv med liknande betydelser (aaiutdXaioc, a:d|.iaoXi)c, aaa.a/.ovoioc, Tunberg, a.a., s. 184 f. Falk, Etymologier (Akad. afhandl. t. Prof. S. Bugge), s. 15. A. Noreen, som tidigare anslutit sig till Falks etymologi (Urg. Lautlehre, s. 166, har sedermera övergått till en annan åsikt (se Tunberg, a.a., s. 183 n. 2). Den av Brugmann uppställda härledning av gr. .tavT-, från vilken Falk utgick, har sedan av Brugm.^nn själv förklarats omöjlig (Die Ausdriicke f. d. Begriff d. Totalität in d. indgerm. Sprachen, s. 62 f.) och ersatts av en annan; i samband härmed utdömer Brugmann sammanställningen av hund- och .tavT-. Denna anföres dock alternativt ännu av Torp, Nynorsk etymol. Ordb., s. . Tunberg (a.a., s. 183) synes icke vilja direkt bestrida »den teoretiskt språkliga möjligheten» av Falks åsikt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=