232 Latinx, Stephanus’ Thesaurus GrzeccE lingux, Littrés Dictionaire de la langue Fran^aise, Murrays A new English Dictionary, Grimms Deutsches Wörterbuch.^- Detta är också fullt tillräckligt för att ställa utom allt tvivel, vilken företeelse det är, som åsyftas. När det gäller att bedöma argumentets beviskraft med avseende å den åsikt, som det avser att bestyrka, torde dock några ur de anförda ordböckerna hämtade konkreta fall icke sakna sitt intresse: centumdoetum hominum consilia sola ha;c convincit dea Fortuna (Plaut. Pseud. 678); gravius tuom erit unumverhum . . . quam centum mea (Plaut. Trin. 388); cohors . . quiC plus mali dedit Sicilian, quam si centum cobortes fugitivorum fuissent (Cic. Verr. 3, 27); da mihi hasia mille, deinde centum, dein mille altera, deinde centum, deinde usque altera mille, deinde centum (Catull. 5, 7) aliena negotia centum (Hor. sat. 2, 6, 33); [Ganges] in flumina centum discurrit, centum valles illi oraque centum oceanique fretis centeno iungitur amni (Apul. flor. 6 p. 19); Tf); éy.atov öuaavoi aaYXQweoi i)e0É^ovTai (II. B 448); "Exatöv i-iév .-laiq eteo Ttapd i-U^TÉQi xEÖvrj ’'ErpÉqpEt’ drdXXcov' (Hesiod. Op. 129); Exardv öé te bovgab' audHii; (Hesiod. Op. 454); Faut il vous le dire cent foisf II a cent moyens de se tirer d'ajfaire; Ni sur 1’éclat d'un nom cent et cent fois vainqueur (Corn. Nicom. I 1); Apres avoir turné le cas En cent et cent mille maniéres (La Font. Fabl. II 20); He has a hundret sith Dublid l)is ilk pain {Cursor M. 17031) God rewardithe her in this worldely lyff, hundred sithe more after the departinge oute of this world {Knt. de la Tour [1868] 131); Altered into a hundred severall fashions and shapes (F. Junius Paint, of Ancients 66); ob es muglich were, das er hundert tode möcht erliden (theol-deutsch s. 62 Pfeiffer); schelten schreckt mehr an dem verstendigen, denn hundert schlege an dem narren (spr. Sal. 17, 10); war wol hundert meile von seiner meinung {Schottel 1119'*); rings zitterte das goldne band der sonn’ in hundert bächen {Hölty 24 Halm). Liknande användningar av uttrycken för ’tusen’ äro i talrika språk synnerligen vanliga. Icke ett ögonblick behöver man betvivla, att forngermanska dialekterna känt detta bruk av vissa räkneord; från det isländska skaldespråket kunna anföras bl.a. uttryck som liggja hundruÖum (om fallna kämpar), fljuga hundruöum (om korpar), heimscekja hundruöum.*'^ Men innan vittgående slutsatser dragas ur detta språkbruk, bör man göra sig noga reda för dess egentliga innebörd och de psykologiska betingelser, under vilka det uppträder. Genomgår man uppmärksamt det anförda materialet, skall man finna, att det från början till slut utgöres av poetiska eller retoriskt färgade uttryck, åtminstone ursprungligen mer eller mindre A.a., s. 183, 184 n. 1. Egilsson, Lexicon poetieum, ed. F. Jönsson, s. 292 s.v. hundruö.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=