225 kvantiteten. Här inställa sig emellertid samma språkliga betänkligheter i fråga om prepositionens och räkneordets användning, som tidigare anförts mot under annan förutsättning gjorda antaganden av fyra sveitir inomen skeppsbesättning. Dessutom bör, beträffande frågan om den innebörd, som vid den undersökta formelns tillkomst varit inlagd i begreppet mdnadarmatr^ beaktas, att, därest intet tankesamband i och för sig bestått mellan detta begrepp och begreppet sveit, man med skäl kunnat vänta den enklare formulering, som använts i Gulatingslagens hemfärdsstadgande och sedan i rikslagstiftningen. När man stadgat, att endast viss mängd får finnas t tvennom sveitum, tyder detta på att provianten vid tiden för stadgandets tillkomst uppburits för sveit och möjligen även därefter förvaltats inom varje sveit för sig; avsikten med formuleringen i tvennom sveitum skulle då vara att förhindra strandhuggsrättens tillgripande på grund av proviantknapphet inomendast e n sveit och för detta fall först fordra förrådets utjämnande inom två sveitir. Men är detta meningen, måste antalet sveitir på varje skepp vara två, då det under antagande av fyra sveitir blir sakligt orimligt att återgiva / med ’inom’; det antagna kravet på utjämning skulle ju då ej bliva tillgodosett inom skeppet i dess helhet. Sannolikheten av att man under ett visst skede haft för vana att beräkna proviantenheten månadarmatr med hänsyn till sveit ökas genom den från äldre Gulatingsrätt härrörande regeln för jorn vistataka, som åtminstone visar ett fall av månadsproviantens beräkning för kollektiv manskapsenhet, lägre än hel skeppsbesättning, men högre än hamla, nämligen för »tolft». En övervägande sannolikhet torde således få anses tala för att i formeln månadarmatr hvårs i tvennom sveitum enheten månadarmatr hänför sig till månadsproviant för sveit och att antalet sveitir på varje skepp varit två. Detta antagande stämmer väl överens med den synnerligen vanliga användning av räkneordet tvennr, då det åsyftar att under mer eller mindre skarpt framhävande av åtskillnaden numeriskt sammanfatta två enheter, som ingå i en fast tvåfald.“ Formeln åsyftar då att uttrycka den fordran, att inomskeppets båda sveitir ej må finnas större återstående proviantmängd än att den tillsammans vore tillräcklig för e n sveit under en månad. Denna fordran är kvantitativt densamma som i de båda andra stadgandena uttryckes med formuleringen mädr {menn) hafe halfs månadarmat, vilket förut visats vara sannolikt av rättshistoriska skäl. Om den angivna tolkningen av Gulatingslagens strandhuggsstadgande är riktig, bör det ej ha saknat sitt intresse att ha månadsprovianten för sveit och halv månad på förhand uträknad i viktsenheter av de vanliga värdemätarna för ledungsproviant. Ty som det normala fallet måste man Jfr de ovan s. 222, n. 18 vid slutet anförda exemplen. 15 Ujärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=