224 sveitir måste i så fall vara fyra. Härvid gäller emellertid vad nyss anförts om användningen av prepositionen i och räkneordet tvennr och härtill kommer en annan betänklighet. Hänför sig proviantenheten månaQarmatr till kollektiv manskapsenhet, måste det anses sannolikt, att denna själv har sådan fasthet, att den kan angivas som sådan genom en egen enhetlig term och ej endast såsom visst antal av lägre manskapsenheter. Möjligheten, att månaöarmatr i och för sig skulle hänföra sig till två sveitir, torde därför böra utmönstras. II. Slutligen bör den möjligheten övervägas, att uttrycket månaöarmatr i den undersökta formeln ej redan i och för sig varit till tanken förbunden med någon särskild kollektiv manskapsenhet utan får sin betydelse bestämd endast genom att hänföras till det peir, som är satsens subjekt {at peir hava eigi meira mat. en manaöar mat hvårs i tvennom sveitum). I vilketdera fallet som helst ligger givetvis den av naturliga skäl ursprungligaste betydelsen hos proviantenhetsbeteckningen månaöarmatr, ’mängd motsvarande enskild mans månadsproviant’, ytterst till grund för kvantitetsregeln. Även om månaparmatr tänkes direkt bestämt endast genom peir, måste, för att stadgandet ej skall bliva sakligt orimligt, förutsättas, att man åsyftat ett sammanräknande av hela proviantmängden inom den större enhet, som med subjektet avses. Samma antagande måste ju göras i fråga om formuleringen at maör {menn) hafe halfs månaöar mat. Vilken den större enheten är, torde i fråga om den sistnämnda formuleringen utan vidare vara klart: man kan här ej tänka på annat än hel skeppsbesättning. I formuleringen at peir hava eigi meira mat. en manaöar mat hvårs i tvennomsveitumblir bestämningen av den större enheten beroende av betydelsen hos sveit. Att härmed skulle åsyftas ’hel skeppsbesättning’, i vilket fall peir måste vara liktydigt med två skeppsbesättningar, uteslutes av förut anfört skäl. Att sveit skulle betyda ’halv skeppsbesättning’ uteslutes därför, att, då kvantiteten månaöarmatr tänkes bestämd endast genom peir, satsen måste angiva, att proviant för en månad må återstå inom vardera hälften av skeppsbesättningen, vilket skulle strida mot den uppställda grundförutsättningen, att båda formuleringarna åsyfta samma kvantitet. Av samma skäl kan i tvennom sveitum ej tänkas betyda ’i de båda st^eir-paren’. Endast den möjligheten återstår, att dels sveit betyder ’avdelning, utgörande en fjärdedel av skeppsbesättning’, dels även pluralformen endast angiver vanligt flertal till denna betydelse. Med peir måste då åsyftas hela skeppsbesättningen, då det, såsom förut framhållits, ej är rimligt, att en proviantknapphet, som uppvisats endast inom två av fyra avdelningar och möjligen kunnat avhjälpas med anlitande av inom de båda övriga befintligt överskott, skulle ansetts böra medföra rätt till strandhugg. Månadsproviant tillräcklig för två sveitir måste alltså i detta fall uppfattas endast som ett mått på den å skeppet i dess helhet befintliga
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=