222 lektiv enhet än hel skeppsbesättning. Härvid äro två möjligheter tänkbara. Den ena är, att proviantenheten tänkes beräknad för sveit. Formeln kan då tolkas på olika sätt. —Den kan tänkas angiva, att på skeppet må finnas månadsproviant för e n sveit men fördelad på två särskilda sveitir, i vilket fall antalet sveitir på varje skepp måste vara två. Formeln kan också tänkas angiva, att månadsproviant för e n sveit må finnas endast inom eller för vardera av två sveitir, i vilket fall antalet sveitir måste vara fyra. Bokstavligt tolkad skulle emellertid formeln i senare fallet förutsätta, att provianten inom två sveitir vore helt förbrukad, medan den inom var och en av de två andra eller inom dem båda tillsammantagna fortfarande kunde vara tillräcklig för ända till en halv månad, vilket synes orimligt. Vore åter meningen, att den återstående provianten på hela skeppet ej får vara större, än att den för en månad vore tillräcklig åt två av dess fyra sveitir, förutsättes dels en oegentlig betydelse hos prepositionen i, dels att pluralen av räkneordet tvennr skulle kunnat användas för att beteckna två särskilda enheter inomett större helt, när detta utgöres av sådana enheter till ett bestämt antal, högre än två. En sådan användning av tvennir kan emellertid icke anses styrkt, allra minst för det äldre språkbruket. Tvärtomgälla alla framdragna fall av tvenn{i)r, ])renn{i)r, fernir antingen enheter, som utan att vara delar av ett bestämt större helt i vissa fall uppträda till ett antal av resp. två, tre eller fyra, eller enheter som utgöra en fast resp. tvåfald, trefald eller fyrfald.^® När Jfr Fritzner, Ordb.^, 1, s. 406, 3, s. 732 f., 1038 s.v. fernir, tvennr, fnennr-, Cleasby—ViGFUSSON, An Icelandic—English dictionary, p. 122, 152, 645, 744 s.v. einn IV, fern, tvennr, fncnnr-, och särskilt E. Sievers, altnordisch tvenn(i)r, prenn(i)r, fernir (»Anhang» till K. Brug.mann, Die distributiven und die kollektiven Numcralia der indogermanischen Sprachen=Abh. d. K. Sachs. Ges. d. Wiss., Philol.-hist. Cl. 25:5). Av Sievers utredning (a.a., s. 71 ff.) framgår följande. Sing, tvennr och prennr {fern är ej uppvisat) betyda resp. ’dubbel’ och ’tredubbel’. Pluralformerna kunna i vissa fall översättas på samma sätt (bokstavi. resp. ’två särskilda’, ’tre särskilda’). Vidare förekomma de regelbundet vid pluralisering av i sig själva vare sig blott rent grammatiskt eller även sakligt pluraliska begrepp: pluralia tantum, pluraler av vanliga substantiv med eller utan annat föregående räkneord, talsubstantiv (t.ex. niund, tylft). Slutligen användas de för att beteckna delarna inom en resp. tvåfald, trefald eller fyrfald såsom inbördes skilda, olika eller rent av motsatta; dessa bibetydelser äro också utmärkande för sing, tvennr och prennr. Att ifrågavarande räkneord skulle kunna förekomma som rena synonymer till motsvarande vanliga kardinaltal, har endast antagits om tvennir. Sievers visar, att av de bevisställen, som härför anförts, blott ett enda medgiver sådan tolkning; möjligen kan dock även i detta från det fornnorska bibelverket Stjorn hämtade fall en bibetydelse misstänkas {tvennum hinum styrkastum nyjiim reipum, kanske ’icke blott med ett enda, utan med två särskilda de starkaste nya rep’; märk de två andra adjektivens emfatiska framhävande av effektiviteten). — Av synnerligt intresse är, att i samtliga framdragna fall tvenn(i)r, prenn(i)r, fernir särskilja enheter inom ett helt eller en summa, som ej innefattar flera sådana än räkneordet anger. Efter Fritzner och Sievers må exempelvis anföras: meti tvennom edlom, ’med tvenne naturer’, näml. den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=