214 äga ej båda samtidigt bokstavlig giltighet, om också den äldre i visst avseende, nämligen i fråga om det därpå grundade kosthållet kan anföras som norm för den praxis, som i samma avseende skall grundas på den yngre. Tydligt är, att de i smör och mjöl angivna enheterna ej kunna äga direkt tillämplighet på den faktiska utspisningen utan äro att uppfatta som värdemätare, av vilka smöret torde vara den primära,^® och leveranspersedlar, som i den verkliga förbrukade provianten åtminstone till stor del utbytts mot andra varor.^^ Föreskriften om leverans av t v å manadarmatir smör i stället för tre, som vid redogörelsen för jorn vistataka förutsättas, måste då bero på hänsynstagande till en försiggången förskjutning i värdeförhållandet mellan smör och mjöl. Samtidigt med den härav betingade nedsättningen av den smörkvantitet, som skall levereras, har man emellertid inskärpt styremannens skyldighet att på grundval av den mottagna leveransen fortfarande förse manskapet med samma kosthåll, som den äldre uppbördsregeln (forn vistataka) avsåg att möjliggöra; den som skall ingå i gärden. Förbiseendet av denna viktiga bestämmelse, med vilken regeln om forn vistataka till fullo stämmer (se nedan), synes utgöra en allvarlig brist i förf:s undersökning; den citeras visserligen på ett enda ställe, ehuru ej fullt exakt (a.a., s. 4 f.), men något verkligt bruk därav gör förf. icke. Dä förf. i samband med sitt påstående om storleken av 1 mänatSarmatr smör enligt äldre Gulatingsrätt, uppger, att, om Gulatingsrätten oförändrad skulle blivit landsrätt, detta skulle inneburit en leverans av 27 spann (lanpar) smör och 3 (skep)pund m.jöl till 12 man i 3 månader, strider detta mot regeln om forn vistataka, som just är äldre Gulatingsrätt (se nedan) och som enligt förf:s egen tidigare och riktiga slutsats (a.a., s. 21) till lika mänga man och månader kräver 18 spann smör och 6 (skep)pund mjöl. Samtidigt med antagandet av 27 spann ( =1944 marker) för 12 man sätter förf. denna leverans som likvärdig med en leverans av 324 marker till hgmlu, vilket innebär ett dogmatiskt antagande av 2 man vid varje hamla redan vid tillkomsten av Gulatingslagens provianteringsregel (jfr härmed förf:s utredning om betydelsen av uttrycket til hgmlu, a.a., s. 122 ff.). Detta framgår av att G 3 (NGL 1, s. 5) nöjer sig m.ed att angiva den kvantitet smör, som skall ingå i en föreskriven gärd av 2 manatiarmatir och antydes även av den pä smörmåttet laupr grundade kameraltcrmen laupsbol, som synes vara liktydig med manadarmatarhol (Fritzner, Ordb.^ 2 s. 434, s.v. laupr o. 636 s.v. manadarmatarböl). Jfr även Macody Lund, a.a., s. 15, 36. — Likheten Iaupsb6l =mätiadarmatarb6l, medan mänadarmatr smeers, av G 3 att döma är 1 1/2 pund=1/2 laupr, torde antyda, att hel m.änadarmatr är m.änadarmatr hvärs { =smcers ok mjgls), vari smör och mjöl skola ingå till samma värde, nämligen vartdera till värdet av 1 1/2 pund smör. Flärpå tyder även Gulatingslagens bestämmelse (G 300, NGL 1, s. 98), att för tvä månaders ledungsfärd skall till varje hamla levereras tva mänadarmate hvärs. När det föreskrives, att mänadarmatr skall levereras i såväl smör som mjöl, torde detta, då båda i dylika stadganden äro att uppfatta som betalningsmedel, ehuru mjölet av sekundär ordning har till ändamål att trygga utbyte till fullt värde mot andra varuslag, vilket kunde äventyras för mottagaren genom h.opande av alltför stora mängder av endera betalningsmedlet hos honom. Jfr Macody Lunds mot Brandt riktade drastiskt ironiska erinringar, att det här är fråga om »12 voxne Mandfolk, som ovenikjöbet skulde ud at slås» (a.a., s. 23) och att man icke får tro, »at dette Smör og dette Mjöl skulde Mandskabet faktisk leve af, som om det var Barselkjxrlinger, som skulde leve på Smörgraut» (a.a., s. 24).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=