213 pundsspann, alltså 9 pund som »rätt» eller »gammal» proviantuppbörd för halv månad, ger även detta, under förutsättning att »tolft» betyder tolv man, till resultat en månatlig smörkvantitet av 1 1/2 pund, och av sammanställningen torde alltså med stor sannolikhet framgå, att »tolft» verkligen betecknar ett antal av tolv ledungskarlar. Jämföras nu uppgifterna rörande forn vistataka med det omedelbart föregående stadgandet om vad som skall levereras till varje »årtullsband» (hamla), framträder en brist på överensstämmelse som vållat forskningen mycket huvudbry.'^ Det är utan vidare klart, att det ej varit möjligt för styremannen att av hamlevis levererade två månadarmatir smör hålla manskapet med månadrmatr av denna vara i t r e månader, för så vitt icke antalet hamlor varit hälften större än antalet ledungskarlar och således på en tolft gått 18 hamlor, vilket omöjligen kan antagas. Svårigheten avhjälpes icke genom att förutsätta dels, att besättningen vid varje åra utgjorde mer än en man, vilket åtminstone på mera framskridna stadier av ledungsväsendets utveckling kan vara berättigat, dels att månadarmatr i bestämmelsen om leveransen till varje hamla skall tolkas som beräknad ej för enskild man utan för hela manskapet vid varje åra, vilket ej heller kan anses uteslutet, då andra exempel finnas på användning av termen månadarmatr om månadsproviant för manskapsavdelning. Enda möjligheten att upplösa motsägelsen mellan de båda proviantreglerna torde ligga i att följa den anvisning, som lagtexten giver, då den betecknar den ena av dem som forn.^ De ligga således ej i samma tidsplan, ^ Se Fr. Brandt, Den norske Krigsforfatning i Middelalderen (i: Norsk Milita^rt Tidsskrift, 34 [1871]), s. 6 f. ® Jfr de nedan s. 216 citerade ställena G 303, L III 13. * Jag ansluter mig här i det väsentliga till den uppfattning av L III 9, som framlagts av Fr. Macody Lund, Norges ökonom. system og verdiforh. i middelalderen (Vidensk. Selskabets [i Kristiania] Skrifter, II. Hist.-filos. Klasse. 1908. No. 1); jfr särsk. a.a., s. 21—33, 61—63. — Däremot förmår jag endast i ringa mån följa förf. i den starkt konstruktiva, delvis i vidlyftiga tabeller och matematiska formler uttryckta framställning av Norges medeltida ekonomiska utveckling, som han uppbygger kring sin otvivelaktigt i huvudsak riktiga grunduppfattning av landslagens stadgande om ledungsprovianteringen. Förefintligheten av metodiska fel i de härvid anställda beräkningarna framgår redan av det resultat, vartill förf. kommer i fråga om storleken av 1 mänatSarmatr smör enligt äldre Gulatingsrätt, som enligt honom (a.a., s. 84) skall uppgå till ej mindre än 108 marker. Detta strider direkt mot G 3, som i en gärd bestående av 2 mänadarmatir kräver 3 pund smör, alltså, då det för vägning av smör använda besmanspundet innehöll 24 marker (Hertzberg i NGL, 5, s. 500, s.v. pund n. 3/1 s. 593, s.v. smcerpund. n.) för två månader 72 marker, för en månad 36 marker. Att 1 mdnadarmatr smör i äldre Gulatingsrätt är 36 marker torde stå fast, vare sig de för ifrågavarande gärd föreskrivna 2 mänadarmatir enligt Hertzbergs sannolikt riktiga mening (NGL, 5, s. 432, s.v. mänadarmatr) skola uppfattas som mänadarmatir hvärs (d.v.s. av både smör och mjöl, eller allenast som mänadarmatir smcers, ty i vilketdera fallet som helst angiver ju bestämmelsen om 3 pund den smörmängd. 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=