208 annalernas uppgift om Godfreds vall synes man äga ett samtida vittnesbörd om att den danska hären efter slutad ledungsfärd kunnat användas för ett befästningsarbete i riksförsvarets tjänst. Det ligger då intet orimligt i antagandet, att ledungsmanskapet också kunnat enkom uppbådas för stora offentliga arbeten. Bakom Sven Aggesons uppgift om Thyra och Saxos om Harald Gormsson torde dölja sig ett folkminne om att sådana ledungsuppbåd i gammal tid ägt rum, i den senare tillika en föreställning om en gräns för konungens rätt på detta område, som överskreds när han bjöd ut ledung till arbete i sin enskilda tjänst och så till vida sannolikt en antydan, om att stridigheter av dylik orsak åtminstone någon gång förekommit. En sådan rättshistorisk kärna synes kunna fasthållas, även om verklighetsvärdet av de särskilda fall, som i traditionen utgöra dess omklädnad, måste anses mer eller mindre ovisst. Mot denna bakgrund förtjänar den slesvigska traditionen om de olika landskapslagen vid arbetet på Danevirke att allvarligt beaktas. Är vallen byggd av uppbådat ledungsmanskap, så följer därav nästan med nödvändighet, att den fördelning i landskapskontingenter, som genomgående kännetecknar traditionens uppgifter om ledungshären, gjort sig gällande också vid detta arbete. Men det är icke därför nödvändigt att på grund av den hos Cypraeerna bevarade sägnen antaga en tidig och utpräglad storfjärdingsdelning inom det danska ledungsväsendet. När sägnen endast känner en fördelning av olika uppgifter mellan skåningar, seländingar, fyenbor och jutar, behöver detta ej vara mer än ett uttryck för den även hos Saxo iakttagna, av de geografiska förhållandena betingade benägenheten att låta de fyra största landens härkontingenter undanskymma mindre grupper. Tänkbart är väl dessutom, att den sent upptecknade traditionen fått den form, vari vi nu känna den på en tid, då worthceldinstitutionen övergått till en inomett betydelsefullt område av den offentliga rätten strängt genomförd storfjärdingsdelning av riket. Någon verklig grund att söka worthald-mÅeXnm^ens ursprung utanför vederlagsrätten föreligger således icke heller i Danevirkessägnen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=