207 saken som ett allmänt folkuppbåd — dess användning för det omtalade arbetet leder liksom hos Saxo till allmänt uppror. Då den äldre medeltidens statsordning i Danmark liksom i de andra nordiska länderna knappast känner något annat folkuppbåd än ledungen/^^ kunde den slutsatsen ligga nära till hands, att Sven Aggeson ej kan ha inlagt annan betydelse i exercitus än just »ledungshär», alltså detsamma som Saxo torde åsyftas med classis. Fullt säkert är dock icke, att Sven Aggesons uppfattning varit klart utformad i denna riktning; för att förklara uppbådet till arbetet på Danevirke uppställer han nämligen en teori om hela folkets skyldighet att som landbor fullgöra dagsverken på de kungliga godsen, grundad på en konungens dåvarande äganderätt till all rikets jord. När det gäller Harald Gormsson och gravstensforslingen, gör han emellertid intet bruk av denna teori, även om han ej för egen del direkt talar om att konungen gjort sig skyldig till en rättskränkning yttrar han åtminstone ingen förvåning över att folket reser sig för att avskudda det »odrägliga träldomsoket». Sven Aggesons framställning av dessa folkuppbåd är således något oklar och ej fri från en viss inre motsägelse. Sannolikt beror detta på att han tappat bort den verkliga innebörden av den rättsfråga, som var förbunden med dylika folkuppbåd och somhos Saxo synes skymta frambakom ordet classis. Varken i fråga om Thyras vallbygge eller Harald Gormssons gravstensforsling låter sig avgöras, om vi stå inför historiskt trovärdiga uppgifter eller icke. I det förra fallet äger man dock en viss hållpunkt i hedersnamnet tanmarkar hut, som konung Gorm givit sin drottning på den runsten, han reste till hennes minne, och som utan tvivel antyder, att hon på något sätt mäktigt ingripit till rikets bästa.Det är långt ifrån osannolikt, att Sven Aggeson följer en historiskt värdefull tradition, när han sätter detta namn i direkt samband med Danevirke.I de frankiska stituto rex cum Danorum excercitu conuenisset, patris diu prestolatur aduentum. Interea Haraldus profugus, cuiusdam consiliarii sui suggestione monitus, scilicet Palnonis Tokki, qui binominis extitit, liburnam sibi celocem remis fabrefecit aptissimam, quam nautis adornauit probatissimis, cuique gubernatorem prefatum prefecit Palnonem Tokki, qui regi festinanter accelerabat occurrere. Qui dum ad Danorum peruenisset exercitum, ordinatis per foros remigiis puppim suam regis iussit dolum commentatus puppi applicare. . . Jfr E. Arup, Leding og ledingsskat i det 13. aarhundrede (Dansk Hist. Tidsskr. R 8, Bd. 5), s. 165. 132b Detta skrevs före de båda sista årens diskussion om Gorm och Thyra. Br. hist. reg. Dac., c. 6. (Script, min. hist. med. asvi, p. 114): . . .nomen operi indiderunt elegantissimo, Danavyrki nuncupantes, eo quod Danorum sudore patratum consummatumque extiterit; reginam uero non immerito scilicet, [sed] competenter, cuius ingenio prestantissimo iugi memoria libertas extat Danorum parata, ’Decus Datie Tyrte' nominabant. 123
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=