205 färd mot abodriterna »upplöste flottan och kom med hela sin här till den hamn, som kallas Sliesthorp». Här skall han ha stannat några dagar och givit befallning om att befästa sitt rikes gräns med ett vallbygge från Östersjön till Västerhavet, avsett att skydda Eiderns norra strand. »Efter att så hava fördelat arbetet mellan truppernas befälhavare», slutar berättelsen, »drog han åter hem».^“^ Sannolikt åsyftas här en uppdelning av den linje, som skulle befästas, mellan ledungshärens olika avdelningar och deras hövdingar. Mot denna tolkning kan knappast anföras uttrycket om »flottans upplösning» {soluta classe); häri ligger väl ej annat än själva ledungstågets avslutning. Då det omedelbart därpå säges, att konungen »med hela sin här» (cum universo exercitii) kom till hamnen Sliesthorp, kan det ej gärna vara fråga om annat än skeppshären,^-^ och de »trupper» (cop/^c), som sedan omtalas som byggnadsmanskap äro väl likaledes identiska med ledungsfolket. En av Saxo och Sven Aggeson återgiven sägen bör i detta sammanhang beaktas. Harald Gormsson skall enligt dem båda ha uppbådat den danska krigsmakten för att släpa fram en väldig sten till hans moders gravhög. Annales rcgni Francorum, cd. G. H. Pertz ct Fr. Kurze (Script, rer. Germ, in US. scholar . . . ed.) p. 126: Codofridus . . . soluta classe ad portum, qui Sliesthorp dicitur, cum universo exercitu venit. Ibi per aliquot dies moratus limitem regni sui, qui Saxoniam respicit, vallo munire constituit, eo modo, ut ab orientali maris sinu, quem illi Ostarsalt dieunt, usque ad occidentalem oceanum totam Egidorae fluminis aquilonalem ripam munimenturn valli praetexeret, una tantum porta dimissa, per quam carra et equites emitti et rccipi potuissent. Diviso itaquc opere inter duces copiarum domum reversus est. *-■* Jfr annalernas uttryck om härfärdens början (anf. ed., p. 125): Et quia nuntiabatur Godofridum regem Danorum in Abodritos cum exercitu traiecisse . . . Saxo 489: Post hec Haraldus totam regni classem exereris, ne paruo apparatu magne molis pondus aggrederetur, iunetis hominum boumque copiis inusitate magnitudinis saxum, lutico littore repertum, quo matris tumulum insigniret, abstrahi iussit. Interea, qui cum Suenone classi preerant, Haraldi imperium, tum quia diuino cultui fauorem tribuerat, tum quia inusitatis plebem oneribus adigebat, perosi, quendam compositum et subornatum, qui Suenonem, an arma aduersus patrem sumere regnoque potiri uellet, callide pereunetaretur, indueunt. . . Inter hec Haraldus circa traetum lapidis oceupatus, quendam suoriim e classe superuenientem arccius pereunetari cepit, an tantam alias molem mortali manu tentatam conspexerit? . . . Nuper, inquit, cum Dania tibi subduceretur, intereram. Ipse, uter onerosior traetus extiterit, penses. Ita Haraldus . . . erepti regni nunciurn accepit. Penituit time regem pecudalibus iugis humanas alligassc ceruices. Nam cum, ornisso uehende molis proposito, traetum saxi in belli apparatum conuertere uoluisset, grauissimum militis supercilium expertus est. Exercitus namque, tam probrosi officii contumelia lacessitus, pro quo iugum tulerat, arma capere recusauit. . . Sven Aggeson (a.a., c. S, Script, min. hist. Dan. med. xvi, p. 116): Qui (o: Haraldus) dum emisisset cxercitumad petrarn pertrahendam immanissimam, quam [in] matris tumulo ob memorialc insignium destinauit erigendam, intestina orta seditione, tum propter none religionis ritum, tum propter seruitutis iugum intolerabile, popularis cepit efferuere tumultus. Ibi denique uulgaris cepit seuire in regem tumultuatio, ita ut ipsum a regno una propellerent. . . 125
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=