202 en enhet för sig, ombetrodd med ett bevakningsuppdrag på Rygen,^^^ vilket naturligtvis icke hindrar att det annars inbegripes under Scanica classis och liknande uttryck. En gång uppträda Hetbienses, här väl en beteckning för sydjutarna, som en särskild avdelning av ledungshären vid sidan av luti, Sialandenses ac Scane,^^^ en annan gång omtalas, att sydjutarna utbjödos medan nordjutarna fingo befallning att »sitta kvar». Danmarks medeltida uppdelning i tre större landstingsområden, vart och ett med uppteckningar av en säreget utbildad rätt, det jutska, det seländska och det skånska, kan således icke sägas komma till uttryck i Saxos uppfattning av ledungsväsendet. Fyen omtalas ofta särskilt; men icke heller om en tydlig fyrdelning kan man tala, då även andra mindre land någon gång antydas som självständiga led i organisationen. Sannolikt har Saxo tänkt sig varje område med eget landsting —och åtskilliga mindre landsting funnos vid sidan av de tre åtminstone längre fram dominerande stora rättsområdenas —som ett särskilt ledungsdistrikt av högre ordning; troligt är väl även, att ett sådant kungörande av ledungsutbudet på landstinget, varomvi för Skåne äga direkta underrättelser, ägde rum även i de mindre landen. Rikets geografiska sammansättning, där två särskilda fastlandsområden och två stora öar tydligt framträda som huvuddelar, innebar ett naturligt underlag för en sådan fyrdelning, som inom vederlagsrätten fått institutionell betydelse. Samma förhållande gör det också, såsom nyss antyddes, förklarligt, att i historiska omnämnanden denna fyrdelning av ledungshären ej sällan kunnat komma att framhävas på bekostnad av mindre kontingenter, och det är väl heller icke uteslutet, att samma gruppering ibland kunnat komma till användning vid befälsfördelning och bildande av större taktiska enheter. Men för ett antagande, att en sådan genomförd och fixerad storfjärdingsdelning av riket, somworthiield-indelnin^en på vederlagsrättens 119 ediciti genere coniunctis Sialandie insults imperatum. At Fioniensibus Scanisque sextum intra diemprefixumportum petere, alioqui supersedere iussum. Saxo 661 (Erik Emunes tåg till Rygen 1136): . . . tractum, qui Archonensium fines prope modum Rttgia abscisos cum continenti committit, ligonibus concisum in uallum opace ad modum altitudinis redegerunt (o: Dani.) Tuicio eius Hallendensibus credita, iisdemque Petro parere iussum. Saxo 676 (Sven Grathes och Knut Magnussons korståg mot venderna 1147): Discordiam itaque a regni emulacione profectam socie expedicionis federe castignates, iunctis uiribus Sclauiam petunt . . . luti Kanuto duce Hetbienses Suenone, hostilem occupant portum. Superueniunt extremi Sialandenses ac Scani, prioremque classem, prout cuique locus patebat, sua circumincludunt. Saxo 926 (Valdermar I:s ledungståg 1179): Post hec rex . . . expedicione Sclauiam petere statuit. C^uam dum, septentrionalibus lutis supersedere iussis, australes immenso uentorum flatu peterent, Slesuicensium antistes Fredericus . . . cum omnibus pene sociis periclitatus, contracte classis animos ingenti luctus acerbitate confecit. 119
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=