200 vid upprorets kuvande följande år uppträda i spetsen för Skånes och Selands militia, försmående att låta fyenbor och jutar, som länge nog underblåst oron, följa honom åtd^- Jutland, Fyen, Seland och Skåne skulle m.a.o. i dessa fall stå som beteckningar för de territoriella storfjärdingar eller 'worthald, som helt och hållet eller till sin huvuddel och kärna bestodo av dessa fyra land. Av ett par andra Saxoställen har man emellertid låtit förleda sig till ett uttryckssätt, som, ehuru detta måhända ej varit meningen, kunde tolkas, som om man tänkt sig samma indelning som gällde även för det allmänna ledungsväsendet. Saxo berättar att Sven Grathe före kampen med Knut Magnusson och friserna vid Mildeå »avdelade jutarna till rytteri och drog till sig flotta från seländingar och skåningar»,Om Valdemar Knutsson berättas, att han vid en falsk underrättelse om ett saxiskt anfall själv satte sig i spetsen för »de skåningar, som voro upptagna i härmanstjänst till häst och utbjöd skeppsledung från seländingarna.» På dessa båda ställen har man ansett sig kunna grunda satsen, »at i Tilfxlde af Ledingsudbud kunde Kongen paalasgge alle 4 Lande eller eet af dem at möde med deres Hxrma:nd i Rytterhxr, medens de Lande, der ikke modtog nogen saadan sxrlig Befaling, mödte med Skibsledingshxr, altsaa med deres Hxrmxnd til Fods ombord paa Skibene».^^^ I denna formulering giver satsen knappast tillfredsställande uttryck åt Saxos uppfattning av saken. Ffuruvida Saxo i notisen om Sven Grathe med jutar, som konungen vid tillfället i fråga »avdelade till rytteri», åsyftat härmän eller vanligt ledungsmanskap, torde vara omöjligt agitabat, Absaloncm aduenasque Scanie porcioni prepositos remittendos monehant . . . Huius sentencie suffragatorcs lutcnses milites fuere. . . Cluam (o: Absalonis discessum) ciusdem equites honestiore animi iudicio execrati, tantum sibi . . . robur esse dicebanty ut, . . . herum suum, absque rcgiorum militum amminiculo, per cunctas Scanie partes a se tuto libereque circunducendum sperarent. Saxo 943: Appetente publici ieiunii tempore rex Scaniam, eius Sialandieque milicia succinctus, Helsingo transitu petit, Fioniensium lutorumque comitatum, ob prebita ab eis iamdudum sedicioni irritamenta, pertesus. — Jfr även Saxo 959: Kanutus (o.: Knut VI) . . . in lutiam secessit, paternos sibi milites obligaturus. Saxo 689: Sueno, reditus eius (o: Kanuti) opinione accepta, lutis in equitatum digestis, a Sialandis et Scanis classem adsciscit. Saxo: 812: Rex, Scaniam ingressus, paruo post, Saxonum irrupcione falso nunciata, Scanienses equestri milicie ascriptos proprio ductu prosequitur, imperataque Sialandensibus nauigacione, Slaglosam aduectus, Absalonem, e portu Hulyuminnensi accitum, multa gerendorum consultacione sollicitat. Preterea se parum ueri rumoris credulitate fatigatum significat, expedicionemque falso nuncio contractam remittit. — I Holders ed. är stället på grund av ett handskriftsfynd flyttat och återfinnes där s. 594 (jfr. s. 559 o. p. XIII, LXXXIV). Holberg, Kirkc og Len, s. 227. Förf. tillägger inom parentes: »hvis Ha:rmccndcne ikke fik anden Befaling, f. Ex. til at mode paa classis regia med deres Heste, se .dElnoth.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=