195 het, torde härledningen av det danska vederlagets worthaldur den nautiska vakthållningen få anses möjlig såväl språkligt som sakligt; den erbjuder tillika fördelen att förlägga ursprunget både till vederlagets fjärdingsdelning såsom sådan och till den term, varmed dess enheter i vissa källor betecknas, inom en gemensam sfär, där de från början stått i närmaste samband med varandra. Bådadera skulle då bära bud från den avlägsna tid, då en dansk vikingakonung av samma kynne som Harald Hårfagre och Olof Tryggvason, fast kanske äldre än någon av dem, först skipade sin hird till besättning på det långskepp, där han själv intog styremannens rumi lyftingen och vid rodret. Om vederlagets organisation haft sitt upphov och sin förebild i skeppsbesättningens, faller måhända ett nytt ljus över ett gåtfullt uttryck i AbsaLONS och Knut Valdemarssons uppteckning av vederlagen. En hirdman, som konungen vill utstöta ur vederlaget skall instämmas till huskarlastämma, och stämningen sker första gången i sin sweet oc i sin fierdhung. Innebörden av sweet i detta sammanhang har av danska forskare uppfattats på olika sätt. Man har i »svet» sett en avdelning av högre ordning, i fjärding en underavdelning; (Kinch); man har slutligen under energiskt och i ock för sig berättigat hävdande av fjärdingsdelningens karaktär av en huvudindelning inom vederlaget menat, att »svet» varit termen för enheterna i en uppdelning inom fjärdingen.För så vitt man med den först anförda åsikten åsyftat en indelning i »sveter», var för sig uppdelade i fjärdingar, saknar den varje stöd och strider direkt mot källornas vittnesbörd om worthdeldindelningen, vars väsentliga identitet med den äldre fjärdingsdelningen torde få anses i hög grad sannolik och som tydligt framträder som en storfjärdingsdelning av hela vederlaget. Mot åsikten om »svet» och fjärding som olika beteckningar för samma sak talar det omisskännligt särskiljande uttryckssättet med upprepning av både preposition och possessivpronomen, i sin sweet oc i sin fierdhung, ej i sin sweet oc fierdhung. Uppfattningen av »svet» som en avdelning inom fjärdingen stöter på den betänkligheten, att »svet» nämnes före »fjärding», medan man i ett stadgande om var någon skall sökas med stämning väntar sig en vidare krets angiven före en trängre. Dessutom finnes i övrigt —bortsett från den s.k. brödralistan i Konung Valdemars jordebok, vars samband med vederlaget 106 har identifierat »svet» och fjärding 107 man Se ovan s. 155. Så P. J. Resenius i sin edition av vederlagen (Jus aulicum antiquum Danicum. 1672), p. 612: Hinc colligere est anlicos hosce sive milites (Witherlagsmen) divisos fuisse in certos (Sveit) comitatus, sive coetus; comitatus vicissimsuhdivisos esse in qvatuor partes, qvarum singula pars fixrthing O: qvarta pars est appellata. —Langebek (Script, rer. Dan. med. a:vi, 3, p. n ) återgiver Resenii mening utan eget uttalande. Steenstrup, Normannerne, 3, s. 108
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=