194 hcernezs fatta utan uarphMde som liktydigt med utan varp ok vaku, ’utanför kustens bevakningslinje’, ’ute i öppna sjön’ synes i någon mån betänkligt. Den yttersta bevakningslinjen åt sjösidan sammanfaller ju med landets gräns åt detta håll, vilket framgår därav, att ett skepp, som passerat denna linje, ej längre lyder under landsrätt utan inträder i en förhöjd och ur landsrätten lösgjord frid med självständig jurisdiktion, i »full rodarätt». I östgötalagen har denna från svealagarna närmare kända självständiga skeppsfrid tagit sig uttryck i ett stadgande om tredubbla böter för dråp på skepp utanför »vård och vaka», stegrade till fyrdubbla vid dränkning; men detta stadgande har funnit sin plats i den balk som handlar om det till sitt ursprung av landsrätten oberoende kungliga edsöret. Självt torde stadgandet ej vila på edsöre utan höra till en rättsbildning som ligger bakom edsöret; men dess rum i edsöresbalken vittnar om medvetandet att det i likhet med edsöresbuden var framgånget ur konungsrätt, ej ur landsrätt. Vad som skedde utom vård och vaka torde också enligt östgötarätt ha skett utom landet. Även om det kanske ej bör betvivlas, att även landskapets rättssamfund kunde giva stadganden om sina medlemmars rättsförhållanden utanför landskapets gräns bör dock fasthållas, att östgötalagen i övrigt ej äger ett enda stadgande av-^ sådan innebörd, som i likhet med Bygdabalkens innehåll är av otvetydigt landsrättsligt ursprung. Anmärkningsvärt är, att, om utan varph^elde vore liktydigt med »utom vård och vaka», den som inom häradet fasttager bortlupet hjon ej av dess husbonde skulle äga kräva någon ersättning för mödan och om fasttagandet skett utanför rättsterritoriet, oaktat lagen ansett sig böra utryckligt förutsätta denna möjlighet, ej högre, än om det skett utanför närmaste häradsgräns, medan däremot Bjärköarätten giver den som hittar vrak utom vård och vaka halva fyndet, inom vård och vaka tredjedelen.^®^ Formellt skulle avfattningen erbjuda den egendomligheten, att en yttre gräns nämnes före en inre i ett stadgande som gäller för båda, vilket eljes knappast förekommer, medan exempel kunna anföras på motsatt ordning i sådana fall.^®^ Vad man än må tänka om östgötalagens varphxlde, för vars här föreslagna förklaring en närmare bevisning omöjliggöres av materialets knappsom belägna inom något härad; det rimligaste är måhända, att ordet här åsyftar området för Linköpings stads vakthållning och således är liktydigt med ’stadsområde’. Bj 19: Hittir mapter rak a hawi vti. vtan tvarp oc waku. hawi hal-wa: fyrtti. hittir inncen warp oc waku. hawi pripiwng af. . . ögL DrB XIIII § 6: Nu uarpxr drtcpin kunungx man han ter sua gildter sum för uar skilt firi frtelsan man : ok iui at kununx pukka . . . pa uar ptet sua först, at uarp han drtepin firi borpe tella bryggiu sporpe. tella innan htertepe pa skulde pukka taka. ok egh tella: ... (’i skeppets omedelbara närhet eller i det härad, där det ligger’). HelsL LB VII § 1: XIIII. manna epe. ok .VIII. fasta epe. skal vm X. ntetter byupte innten soknte. ok innan pripiungx. vtan pripiung vm .XV. ntetter landte mtcllum wm XXX. ntetter. . . 104 103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=