193 kunnat bära djupa och varaktiga spår av gammal identitet med konungsskeppets besättning. Redan i sin fjärdingsdelning har det danska vederlaget en påtaglig beröringspunkt med det fyrdelade nordiska skeppsmänskåpet. När vi finna termen worthceld använd om vederlagsfjärdingarna, ledes tanken på ett samband med de gamla reglerna för vakthållning till sjöss. I den nautiska vakttjänstordningens nära anslutning till de fyra skeppsrummen och manskapets fördelning på dessa ligger en förutsättning för att var och en av besättningens olika avdelningar själv kunnat komma att betecknas som en särskild »vakthållning», varphald eller varphalde. I själva verket torde det kunna ifrågasättas, om icke Östgötalagens varphxlde är en gammal beteckning för häradsfjärding, sammanhängande med det östgötska häradets uppgift som ledungsdistrikt och sålunda äldst betecknande en manskapsavdelning på ledungsskeppet, sedan det område, som hade att uppställa och utrusta en sådan. Med avseende på sistnämnda betydelseövergång vore uttrycket sannolikt analogt med det upländska tolft, möjligen även med hund {hundari) och harap; ur annan synpunkt kunde det jämföras med det västmanländska brofiol, brofuel, ett gammalt namn på hundaresfjärdingen, som bevarats på ett ställe i Yästmannalagen och ett i Dalalagen, och som likaledes med en gemensam term betecknar fyra enheter inom ett större helt efter en dem alla i samma mån åliggande ensartad uppgift.’®- En annan möjlighet, förutsättande samma slags betydelseövergång som den sistnämnda, vore, att varphcelde betecknade häradsfjärdingen med hänsyn till denna åvilande vakthållningsskyldighet i land; denna uppgift tillkommer i ett norskt stadgande »fjärdingen av närmast boende häradsmän».’®® Att i uttrycket utan uarphiclde ok utan ögL BB XXXIIII § 1: Nh löpa bort bion manzs. lysir pxn laghlika sum sins (on hdskr: sit) hauler mist, ok binfucr til sit. takxr man utan uarf) ha;lde ok titan hxratzs lysir laghlika. ok far hanitm sit ata-r. }ta a ban firi half mark, takar mulslaghti (3 hdskr: muslagbu) man alia hast a gangu. allar iixa ok lysir laghlika l>a a han firi örtugh: 100 Se mitt arbete Tolft och hundare. 101 Se mitt arbete Bjärköarätt ocli ledungsrätt kap. 3. L III, 4, (NGL 2, s. 36 f. 4, s. 146, 158 f.) Om detta stadgande se närmare ovan s. 190 och nedan s. 252. I en tämligen dunkel användning förekommer ordet wardhelde i en i Linköping den 27 okt. 1339 utställd urkund, varigenom borgaren i nämnda stad Bengt Hartikason till Linköpings domkyrka pantsätter duos agros meos dictos Halakropp vna cum aliis duohus paruis iuxta illos infra wardhelde situatos. (DS 3453). Enligt utgivarens i registret (Sv. DipL, 4, s. 814) tillkännagivna mening skulle wardhelde här vara att fatta som ortnamn, åsyftande Värla by i ö. Skrukeby sn nära sjön Roxen. Redan av språkliga skäl torde detta ej vara möjligt; bynamnet förekommer i ett fastebrev av 1385 under formen Vardla (RPB 2155) och skall i en urkund av 1405 ). Sannolikt torde vara att 102 skrivas Varlotn (Ridderstad, Östergötlands beskrifning, s. wardhelde i pantebrevet är en appellativisk beteckning för något slags vakthållningsområde. På en häradsfjärding har man knappast skäl att tänka, då åkrarna ej angivas 13 Ujärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=