190 tjänstgöringsturer tagit i anspråk två man åt gången; i fråga om siglingaraustr och ravqrhr torde denna förutsättning vara så gott som nödvändig, då det ej gärna kan tänkas, att en man skulle kunna samtidigt sköta ösningen och manövrera seglet. I själva verket äro ju ösning och segeltjänst så olikartade sysslor, att deras förening i samma tjänstgöringstur ej kan bero på deras inre sammanhang utan uteslutande måste ha sin förklaring i besättningens uppdelning på de fyra skeppsrummen. Men även vid förtöjning ha väl två man varit i arbete, en på skeppet för att langa trossen och en som gått i land för att taga emot den och göra fast den; den ene kan sedan tänkas ha övertagit förtöjningsvakten. Av de båda predikaten i den till reglerna för dessa tjänstgöringsturer fogade tvåledade formeln skulle då det ena syfta på vakttjänsten, det andra på den andra i turen ingående sysslan. Att ordet sitr, som faktiskt läses på båda ställena, är det, som betecknar vakttjänsten, torde kunna slutas därav, att sitia å verÖi i lagstadganden användes som en med halda varö liktydig term, vartill ansluter sig adj. varös^tr, ’den som kan sättas på vakt, d.v.s. är lämplig till vakttjänst’.^® Den pregnanta betydelsen hos sitia får sin förklaring genom det omedelbart föregående vqrör i festarvqrÖr och ravgrör. Är detta riktigt, kan ordet spannir i den fullständigt bevarade formeln tänkas beteckna fastgörandet av förtöjningstrossen kring ett föremål i land och således ansluta sig till den kanske vanligaste betydelsen av verbet spenna.^'^ Liksom man vid sitr har att ur det föregående underförstå at verÖi, har spdennir sitt undertryckta objekt i det likaledes strax förut nämnda festi. Mot denna förklaring kunde måhända invändas, att fastgörandet av förtöjningen är en rent momentan handling och att förbindelsen festr ok festarvqrÖr med en sådan tolkning av spenna ej skulle bilda en fullständig motsvarighet till förbindelsen siglingaraustr ok rdvqrÖr, där båda handlingarna måste tänkas fortgå samtidigt under längre tidrymd. InvändL III 4: . . .lendr matSr etia syslu ma^r e^a vmbotis matir konungs skal gcra bondom til laga stefno uortS at hallda. pa skolu baendr a uerSi sitia bina .v. nott fra piti er uordr var boden, nema fyr purfi. . . Peir menn eru aller vardsxtir er augna heilir ero oc ceyrna oc fotheilir. frialser menn oc fultida oc ual herfcerir. herlenskir en cigi vtlenskir oc eigi utlxger or annara konunga riki. (NGL, 2, s. 36 f.) Jfr Bl III 4 (a.a., 2, s. 201). Märk även i det ovan n. 91 anförda stället ur Egilssagan: vardmenn . . . er sdtu vid bryggiuspord. Fritzner, Ordb®., 3, s. 490 s.v. I. spenna, där såsom första betydelse anföres: laegge noget saaledes sammen over eller under en Gjenstand, at denne omgives, omsluttes deraf. Av Fritzners exempel må anföras: spenti Egill gullhring a hvdra hönd honum Eg. 55 (114-®); hann at fotleggjum sér FM. VI, 440-“; madr . . . spenti hpndunum um knappin Fm. VIII, 428‘®. Jfr följande av Fritzner, a.a., 2, s. 311 s.v. knyta anförda exempel: hann hafdi knytt linbrök at beini Flat. II, 248’“; gull var knytt um enni hans Jomsv. 55®; skulum vér knyta Itndregli um fremra stafn Fm. VIII, 288®; jfr Jomsv. 55“. . . spent gullhladi at enni sér Flat. I. 459’*; peir spentu nafrum var .
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=