184 Om de båda lägre hirdklasserna, gäster och fackelsvenner, heter det (H45, 47). Gestir skulv oc hafa skip me& kononge pegar han far firir land fram. oc pan forman firir ser sem konongr gerir raÖ firir. oc hage sva til at peir fare iamnan sem nest eftir konongs skipi. en pui at ains firir at han bioÖe sva sealfr.^* Stadgandet omkertisveinar är mutatis mutandis likalydande.®® Såväl gästernas som fackelsvennernas skepp omnämnas emellanåt i konungasagorna.®® Om den högsta hirdklassens, hirdmännens, skepp talar Hirdskråt icke i uttryckliga ordalag. Men den förmodan torde icke vara för djärv, att hirden i trängre och egentligaste mening utgjort besättningen å konungens eget skepp. Denna förutsättning synes ligga till grund för de förut berörda stadgandena om tillgodoräknande av vakthållningstur vid tjänstgöring å kungsskeppet, ty dessa bestämmelser ansluta sig omedelbart till behandlingen av hirdmännens vakttjänstskyldighet; i denna kunna visserligen även fackelsvennerna under vissa villkor inträda, dock sannolikt icke till sjöss, eftersom de då befinna sig på ett annat skepp än konungen. Antagandet om hirdmännen som besättning på kungsskeppet får stöd av stadgandet om märkesmannen och bestyrkes av konungasagorna. Snorreberättar omHarald Hårfagre: Um varit réd Haraldr konungr sér til skipa. Hann hafÖi gera Idtit um vetrinn dreka mikinn ok huinn it vegligsta; par skipaÖi hann d hirÖ sinni ok berserkjum; stafnbuar vdru mest vandaöir, pviat peir hgfSu merki konungs. Aptr frå stafninum til austrums var kallat d rausn; pat var skipat berserkjum. Peir einir naÖu hirÖvist meö Haraldi konungi, er afreksmenn vdru baöi at afli ok hreysti ok allz konar atgervi; peim einum var skipat hans skip; en hann dtti pd goÖ vqI at kjosa or hverju fylki sér hirÖmenn. Hann hafÖi her jnikinn ok mgrg storskip ok markir rikismenn fylgtiu honum. OmOlof Tryggvasons rustning till den sista härfärden förtäljes: Öldfr konungr Lctr pd setja fram Orminn langa ok qU onnur skip sin, biCÖi stor ok smd, stijrÖi hann sjdlfr Orminum langa. Ok pd er menn vdru par raÖnir til skipanar, pd var par svd mjok vandat li5 ok valit, at engi maÖr skyldi vera d Orminum langa ellri en sextogr eÖa yngri en tvitogr, en valÖir mjok at afli ok hreysti. Par vdru fyrst til skoraöir hirÖmenn Öldfs konungs, pviat pat var valit af innanlandz-monnum ok utanlandz alt pat, er sterkast var ok froeknast.^' I Håkan Håkanssons saga finnes en märklig redogörelse för manskapet på konungens skepp under ledungståget till Skottland 1263; de mest framstående nämnas vid namn, och deras fördelning på olika skeppsrum an86 NGL, 2, s. 441. 85 NGL, 2, s. 444. 8® Heimskr. (udg. v. F. Jonsson), 1, s. 107 f. Har. s. ins. harf., k. 9. 8^ S. Öl. Tryggvas., k. 94 (anf. ed. 1, s. 424 f.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=