183 hållning, vars regler skola tillämpas även i detta fall, otvivelaktigt är hirdmäns och fäckelsvenners vakttjänst i konungens omedelbara närhet. Tydligt synes därför vara, att stadgandet åsyftar något annat än blotta närvaron ombord; det särskilda omtalandet av vakttjänst på skepp vore ju eljes, med hänsyn till det senare stadgandet, onödigt. Har man då rätt att här utläsa en antydan om en vakthållning av säregen nautisk art? Sannolikt icke, ty de båda stadgandena torde låta sig förenas på annat och enklare sätt. Själva den allmänna tjänstgöringen på kungsskeppet, närvaron ombord under natten skall räknas tillgodo som förrättat varöhald — men endast för dem som enligt vanlig tur just då äro skyldiga därtill (h^im . . . sem pa not teigu). De skola ej behöva bli lidande på att de särskilda förhållandena på färden självklart medföra, att de äro ensamma om att hålla vaka. Den vanliga tjänstgöringsturen avbrytes ej för det utan löper som vanligt. För dess regelbundna fortgång är det därför nödvändigt att även på skeppet konstatera, vilka som enligt de i land vanliga reglerna skola anses som vakttjänstförrättande. Det är detta och sannolikt intet annat, som det första stadgandet åsyftar. Ej heller av framhållandet, att det riktiga fullgörandet av umsigling a skipi (’iakttagelse af rigtig kurs, saa skibet gaar klar af alle hindringer’),^^ är en förutsättning för tillgodoräknat varöhald, kan dragas den slutsats, att de, som skola anses fullgöra vakttjänsttur, i nämnda avseende hava särskilda skyldigheter framomövriga ombordvarande. Däremot ligger i uttrycket umsigling en beaktansvärd häntydan på de faktiska förhållanden, som enligt vad vi ur andra källor veta, betingat en på särskilt sätt organiserad vakthållning till sjöss, och i sin helhet bära de stadganden, som nu varit på tal, vittne omatt tjänstgöring på skepp vid tiden för Hirdskråts avfattning alltjämt var en varken oviktig eller sällsynt formför hirdens uppträdande. Andra vittnesbörd häromsaknas icke. Omen av de främsta hirdämbetsmännen, märkesmannen, stadgas (H 23): pat er oc ainkanlega skylda merkismanz at sofa i pccim garÖe sem konongr sealfr seefr oc iamnan a konongs skipi (2 hdskr: aa hann aa konungs skipi at vera el. a hann at skipi at vera ) pegar konongr f^er firir land fram.^- I ett annat kapitel lämnas föreskrifter om de vapen, konungens handgångna män skola äga. Varje jul skall konungen hålla vapenting för att låta mönstra denna utrustning; i två handskrifter tillägges: Alluel ber oc at kono7igr ixigi sem optazt vapna pingh. ptegar han liggar i fagrtim hafnuma skipi vti i bliSu ue^ri.^^ Hertzberg i NGL 5, s. 664, s.v. umsigling. NGL, 2, s. 412. NGL, 2, s. 427, n. 41. Stället anföres här ovan enligt hdskr D; avvikelserna i E äro oväsentliga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=