179 vqrdr och varöhald. Samma termer användas emellertid även om den yttre vakttjänst, med en speciell term kallad utvqrÖr, som förrättas av medlemmar av »gästernas» hirdklass, ibland med biträde av män som icke äro »handgångna», d.v.s. icke tillhöra någon av de tre klasser, som utgöra hirden i vidsträckt mening. I motsats till denna yttre nattvakt betecknas i vissa källor den, som förrättas i konungens omedelbara närhet, som innvqrdr eller hqfudvqrdr; i Hirdskråt förekomma emellertid icke sistnämnda termer. Vakttjänstgöringens fördelning sker genom överenskommelse mellan dem, som under dagen förrättat följestjänst; den skall ske med taffelsvennernas vetskap och samtycke och vara ordnad, innan konungen begiver sig till dryckeslag efter aftonsången."'’’ Uttagningen till följestjänst synes hava gått i tur efter tjänsteålder.'^® På vad sätt i normala fall avgjordes, vilka av dessa skulle förrätta vakttjänst under påföljande natt, torde ej med säkerhet kunna sägas: en formulering i Hirdskråt har ansetts tyda på lottdragning, men vid närmare granskning synes det åtminstone lika möjligt att även i detta fall anciennitetsregeln blivit tillen annar biSi par til er a^rer koma (NGL, 2, s. 424 f.) — Av de båda sista meningarna i anförda stycke synes framgå, att de vakthavande i varje omgång voro tvä. Att de ej voro lika många som de, vilka under dagen förrättat följestjänst, torde även antydas av följande stadgande i kapitlet om fylgSar halld (H 32): pteir skrilu koma xighi sxinna til fylig)<^ar hallz en ringt er at sma kirkium til ottu songs, en sa sem sxinna kemr en samrinkt er. pa se sa uis til varliar (NGL, 2, s. 423). Då självskrivenhet till vakttjänst alltså är en straffpåföljd vid för sen inställelse till följestjänst, synes uteslutet, att vaktkontingent och följeskontingent skulle sammanfallit. Som bevis för en motsatt åsikt kunde möjligen anföras H 25: y£ina not skal hirUmadr meö kononge vera en honum se /y/g3 botlen (NGL, 2, s. 414). Men härav torde endast kunna dragas den slutsats, att hela följeskontingenten från föregående dag skall under natten kvarstanna i konungens närhet, ej att den skall i sin helhet förrätta vakttjänst. H 33: Flygöar men skuln aÖr hafa gricint vorö sin i millum. en konongr gange til dryckiar aftir aftan song, meö uitoröe p^eirra skutilsveina sem stoöu hallda. (NGL, 2, s. 424). H 25: . . . pabn skuln pteir (3: skutilsvteinar) oc bioöa sem hallda tcigu oc halda megu oc fornaster ero huart sem pat ern hirömen eÖa kertisvtxinar (NGL, 2, s. 414). — Jfr det ovan n. 72 anförda stadgandet, att de två skutilsveinar skola vara tjänstförrättande, sem fornazter eru, varvid tilläggcs: pxt er tilftcllilegazt at pteir siti i ollumstoöum fyrstir er fornazter eru. oc sva ber ollum iamnan i huterri nafnbot sem huter er i ollum loghu nceytum. (NGL, 2, s. 413). I uttrycket fornazter, använt i fråga om tjänstgöringsturen torde ligga, att den skall börja med de med hänsyn till inträde i hirden äldste och sedan undan för undan fortgå efter samma princip; i fortsättningen blir då fornazter liktydigt med dem, vilkas fullgörande av staöa eller fylgö ligger längst tillbaka i tiden. Jfr Södermannalagens stadgande om plikten att fara i ledung, (KgB X pr.): pen seal fara pter telzter ter a ftcrö, och Jutlandslagens (III 1): Thter Itething biuthtes ut. e swa mangte sum i en hafnte xrx, tha fartc war (hwar) therte sit ar uten nefnd . . . Styrtesman ma tengi man nöthtc til at farte i lething. e mtethen annten man ter i hafn.elagh ther meth hanum ther tei hauter fartet sithen han for . . . halda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=