173 samlade hirden. I samma riktning pekar själva termen worthi^eld, som just därigenom tillika framstår som det historiska uttrycket för den territoriella vederlagsorganisationens samband med den äldre, rent personella. Av de försök att förklara ordet worthald, som blivit framställda, gå två ut på att det skulle vara ett tyskt lånord. Den ena av dessa åsikter, som utgår från den sakligt riktiga iakttagelsen om identitet mellan worthMd och vederlagsfjärding, sammanställer det danska ordet med ty. viertel*^ Vare sig man utgår från mit. vérdel, verdendél, vérendel,^^ vilket, när det gäller ett forndanskt ord, torde vara rimligast, eller från mht. vierteil, viertel,^^ tvingar emellertid denna härledning till antagande av helt osannolika ljudsubstitutioner. Den andra lånordshypotesen vill förklara worthccld ur ty. urteil.*'^ Utgår man härvid från mit. ordél*^ kan förklaringen synas äga något stöd i formerna orthelde rucfnd (ordeldhe nceffnd) i handfästningen av 1376 och dess forndanska översättning,^” jämte Orthel i den på 1500-talet gjorda avskriften av ett dombrevsutkast från Erik Menveds tid.^® Dessa former äro emellertid sena, varjämte andra sammansättningsledens i en av dem liksom i vissa äldre former uppträdande d i varje fall förblir oförklarat. Ett framställt försök att förklara det i alla äldre former förekommande begynnande w som beroende på jutländskt uttal kan ej godkännas, då det oursprungliga som i jutska dialekter uppträder framför o, ej är uppvisat i så gamla språkminnesmärken, som det här gäller.^® Även betydelsen av urteil, ordel lägger hinder i vägen för denna förklaring: wortha^ld-vciinnen omtalas som avläggande ed eller under beteckningen »nämnd» {denominatio), däremot aldrig som avkunnande dom; dessutom är worth^eld en beteckning ej för den i rättegången verksamma nämnden själv utan för de avdelningar av vederlaget, varur den uttages. Att worthald skulle vara ett tyskt lånord synes slutligen av det skälet mindre sannolikt, att tyska rättstermer eller tyskt rättsinflytande i övrigt icke blivit påvisade i vederlagsrätten. Åsikten fr.^mkastas som ett alternativ av Holberg, Dansk Rigslovgivning, s. 168, och upptages som riktig av E. Arup, Danmarks Historie, 1, s. 322. ■** K. Schiller u. A. Lubben, Mittelniederd. Wörterb., 5, s. 236 f., 6, s. 298. , W. Muller u. Fr. Zarncke, Mittel- Lexer, Mittelhochd. Wörterb., 2, s. 342: hochd. Wörterb., 3, s. 23. Kinch, a.a., s. 333: ordet kan »neppe vtere noget Andet end det tyske ’Urtheil’, som efter jydsk Udtale har fået et ’w’ foran sig.» Schiller u. Lubben, a.a.. Se ovan s. 158 n. 14—15. Se ovan s. 167. Jfr V. Bennike o. M. Kristensen, Kort over de danske Folkemål med Forklaringer, s. 89.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=