169 Jutland och Skåne, uteslutande utgjorts av öarna mellan dessa båda land. Att Bornholm i worth^eld-mdelmn^en varit sammanfört med Skåne torde nämligen vara antagligt på grund av dessa områdens läge och såväl världsliga som kyrkliga rättsgemenskap.^^ I övrigt kan öarnas worth^eld-mdelning tänkas ordnad på olika sätt. Möjligheten, att Seland och Fyen varit sammanförda till en grupp, medan Låland jämte övriga mindre öar bildat en annan, som de båda icke svärjande i så fall skulle tillhört, torde genast kunna utmönstras, då uppdelningen på detta sätt blir i hög grad ojämn och saknar varje anknytningspunkt i kända förhållanden. Endast två möjligheter återstå. Endera har Låland hört till samma worth^eld som Seland, i vilket fall båda de icke svärjande varit hemma på Fyen eller andra med detta land till ett worthceld förenade öar, eller också har Låland utgjort en del av Fyens worthaeld, i vilket fall den ene av de icke svärjande tillhört detta, den andre det seländska.^^ För det förra alternativet kan åberopas dels den ordning, vari de svärjande uppräknas i förteckningen, i det mannen från Låland nämnes näst efter de båda från Seland, dels Lålands världsliga rättsgemenskap i andra hänseenden med Seland. För det senare alternativet talar ett annat skäl. Tidigare har anförts en bestämmelse ur en sannolikt från 1200-talets mitt härrörande stadga, som med hänsyn till förfogandet över hemfallna bötesbelopp visar biskopsdömenas betydelse inom vederlagsrätten. Kristoffer I:s majestätsbrottsstadga belyser samma företeelse från en annan sida. Med den förut berörda bestämmelsen, att två av de mest ansedda männen inom den anklagades syssla skola utse den nämnd, som har att fria eller fälla honom, sammanhänger följande stadgande: Q?<i impetitus fuerit synnan aa, ibidem se purgabit, qui northan aa, eciam ibidem se purgabit. set Feonia pro i] sysel, Sielandia pro tribus sysel et quelibet smalandariim pro j sysel computabitur, et quilibet in smalandis constituti (o: constitutus) in episcopatu, vbi eum rex sitauerit, sese purgabit.^^ Stadgandet går ut på att för vissa områden lämna särskilda föreskrifter rörande jurisdiktionskrets eller rörande sysselberäkning vid nämndens uttagande eller rörande bådadera. Man har anmärkt,'^®’’ att förordningen S3 *■* För den förra möjligheten uttalar sig Holberg (a.a., s. 169) utan närmare motivering, för den senare Kinch (a.a., s. 335 f.) under åberopande av de nedan anförda vittnesbörden om biskopsdömenas betydelse i vederlagsrätten men under framhävande av den motinstans som ligger i låländingens plats i uppräkningen, skild från mannen från Fyen och närmast efter seländingarna; »men denne Unöjaktighed», tillfogar Kinch, »hvis det kan kaldes således, finder sin tilstraskkelige Förklaring og Undskyldning deri, at Lolland og Falster i så mange Flenseender og navnlig i Alt, hvad der angik det ovrige Retsveesen indtoge en selvstaendig Stilling ligeoverfor Fyen». Aarsberetn. fra d. K. Geh.-archiv, 5, s. 15. *^6 Kinch a.a. s. 335, Holberg a.a. s. 151 och särskilt s. 169.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=