167 den främste av hans män, är det i och för sig sannolikt, att de uttagits inom vederlaget i dess helhet. Dombrevets förteckning över de svärjande upptager män från Jutland, Fyen, Skåne, Seland och Låland. Man har därför troligen att göra med en sådan ed av män, utsedda de quolibet worthal, som föreskrives i första punkten av 1276 års förordning; detta bekräftas av det senare dombrevsutkastet, där nämndens medlemmar sägas vara »å worthalds vägnar», vilket sannolikt betyder: ’för de olika 'worth(eld\ »utsedda från rikets särskilda delar» {nomine Orthel de singulis regni partibus nominati). Den gruppering, som kan iakttagas i den i 1285 års dom ingående och därifrån i utkastet upptagna förteckningen, får under denna förutsättning synnerligen stort intresse. De svärjande äro ordnade efter geografisk samhörighet. Härav framgår till att börja med, att worthield-\nåe\rnngen är en vederlagsindelning av territoriell innebörd. Grupperingen följer emellertid icke sysslor utan större riksdelar. Den motsäger alltså bestämt åsikten om motsvarighet mellan worthceld och sysal.-'^ Då förteckningen endast upptager de tio män, vilkas edgång blev avgörande för domen, måste bilden av den ursprungliga fördelningen bliva hypotetisk. Man konstaterar emellertid, att förteckningen upptager två tremannagrupper, motsvarande Jutland och Skåne — en tydlig beröringspunkt med 1276 års föreskrift: tres assumantur de quolibet worthdel. Enligt det antagande, som senast blivit framställt i litteraturen, skola de två, som, säkerligen därför att de haft avvikande mening, ej gått eden, varit sydjutar.^® Det kan naturligtvis också tänkas, att endast en av dem varit det. I intetdera fallet skulle, för så vitt Sydjutland antages ha vare sig ensamt utgjort ett särskilt worthceld eller bildat ett sådant tillsammans med Nordjutland, nämnden kunnat utgöras av lika stora kontingenter från varje worthceld. Men att så varit fallet är en förutsättning, som på grund av 1276 års stadga ej utan nödtvång bör uppgivas. Att åter till ett worthceld sammanföra antingen två sydjutar med Låland, som i förteckningen representeras av en man, eller en sydjute med Seland, som representeras av två, i vilket senare fall den andre icke röstande jämte låländingen skulle tillhört Fyens worthceld, innebure rena godtyckligheter, för vilka varken historiska eller geografiska skäl lära kunna åberopas. Däremot kunde nog förtjäna övervägas, om icke två icke svärjande sydjutar tillhört samma worthceld som Fyen, från vilket land förteckningen upptager en man. Låland skulle i så fall tillhört samma worthceld som Att tfortÄicW-indelnIngen är geografisk har på grund av danehofsdomen uttalats av Kinch( a.a., s. 335), att den icke kan sammanfalla med sysselindelningen av Holberg (a.a., s. 167 f.) Se A. D. Jorgensen (a.a., s. 85) och senast Kr. Erslev i Danmarks Riges Historie, 2, s. 128.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=