166 genom närmare upplysningar om förfarandet i ett särskilt fall medgiver vissa slutsatser om reglerna för detta rättegångsinstitut. Den materiella artskillnaden mellan den rättsfråga, som avdömdes av 1285 års danehof, och de förbrytelser, som behandlas i 1276 års stadga, måste göra det i högsta grad tvivelaktigt, om worth^eld-riimnåervs i dombrevet omtalade utväljande genom danehofvet får förutsättas i stadgan. På frågan om Innebörden av själva begreppet worthield kan däremot denna olikhet ej tänkas inverka. Att worth^eld betecknat enheter i en indelning av vederlaget torde stå utom tvivel, och man har full rätt att i dombrevet söka ytterligare belysning av spörsmålet omdenna indelnings karaktär. I tvisten om herradömet över Als kunde av ingendera parten urkundsbevisning förebringas, vadan domen i denna fråga av danehofvet avkunnades efter ett förfarande, som i urkunden angives med följande ord: — — — ex prouisione et consilio meliorum regni Dacie in concilia Nyburgh anno domini m° cc" octogesimo quinto in septimana sancte trinitatis celebrato super dicta terra Alsie, de qua nil constabat per puplica instrumenta, taliter exstitit ordinatum legaliter et prouisum, quod juramento duodecim virorum discretorum de regno Dacie, cuiusmodi juramentum worth^ld wlgariter nuncupatur, decerneretur et probaretur, ad quem ipsoriim dicta terra et bona deberent de jure pertinere. Sed quia ex deposicione et juramento decem virorum discretorum illorum, qui a melioribus regni ad hoc annominati fuerant, dominorum videlicet Magni Pieter sun, Nicolai Juul, Thury Marienna: sun de Jucia, Johannis Barthie sun de Feonia, Nicolai quondam prefecti Lundensis, Joon Litla, Magni Scanong de Scania, Andree Nielses sun, Olaui Taky sun de Sialandia et Jacobi dicti Flep de Lalandia, et qui super hoc coram toto concilia agregato predicto jurauerunt, nobis ad plenum constabat, quod dominium diete terre Alsie, videlicet municiones seu castra ibidem, homines homagio astricti corone regni Dacie et bondones ad dictum dominum regem E. nomine corone regni pertinebant de jure, saluo jure bonorum patrimonalium in predieta terra, que in sortem filiorum domini regis W. clare memorie specialiter deuenerunt; scire volumus vniuersos, quod nos auetoritate omnipotentis dei et regni Dacie dominium terre Alsie, sicut pretaetum est et juratum sepedicto domino regi in eodem consilio adiudicauimus et adiudicamus nomine corone regni in perpetuum possidenda — — —. Den worthald-ed, som här omtalas, avlägges av män från hela det danska riket {de regno dacie). Då den gäller en sak mellan konungen och Kinchs etymologiska förklaring, se nedan s. 173 f.) och i källorna finnes heller icke den ringaste hemul för dess användning i den senare bemärkelsen, översättningen av danehofsdomens formulering i fråga om eden kan möjligen kallas ordagrann men knappast därför exakt. Av jämförelse med iuramentum de worth<iel(de) i 1282 års handfästning torde nämligen framgå, att worthxld i danehofsdomen måste uppfattas som ett av sammanträffandet med relativsatsens subjekt cuiusmodi iuramentum framkallat elliptiskt uttryck för ett iuramentumworthteld eller iuramentum de worthxld. Här följes Kr. Erslevs edition (texten till faesimilet av originalurkunden i Danmarks Riges Historic, 2, sid. 128—129). Jfr tidigare editioner av P. F. Suhm, Historic af Danmark, 10, s. 1024 f. och P. Hasse, Schleswig-Holstein-Lauenburgische Regesten und Urkunden, 2 (1888), s. 271. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=