158 i själva förordningen, upplyser, att regeln om konungens rätt att utse dem som genom sin ed kunde fria den tilltalade, blivit godkänd endast av ett fåtal och att från annat håll yrkats, att de skulle nämnas av svarandend* Termen worthald möter oss vidare i Erik Clippings handfästning av 1282, där det heter (punkt 13) att, med undantag för tredska mot konungens brev, ingen skall mista sin jord för någon förbrytelse, för så vitt han icke med ed av worthdeld blivit förvunnen till trohetsbrott mot konungend^ I något avvikande formulering upptages punkt 13 av 1282 års handfästning i konung Olof Håkanssons handfästning av 1376d^ Av särskild vikt är omnämnandet av worthald i danehofsdomen av 1285, som i det följande skall närmare berörasd®^ Att den institution, som betecknas med motam, praedictis loco et die, in causa huiusmodi sententiam sno iuratnento publice protulerunt. > Det med anförda stycke inledda dokumentet hänföres av Hasse till 1296, en datering som accepteras av A. Hade (Danehoffet, s. 81) och K. G. Westman (Den svenska nämnden, s. 171). Av Huiteeldt (Chronologia, 2, s. 26) refereras det bland uppgifter om händelser 1295; A. Hades uppgifter att dateringen 1296 skulle grunda sig på Huitfeldts »Anbringelse af det», är således icke riktig. Kr. Erslev (Rep. dipl., 1, s. 415) ger tidsbestämningen 1296—97 men tillfogar ett frågetecken; enligt hans åsikt har handlingen i den medeltida kopieboken »Cancellariae liber» stått strax efter den av Huiteeldt (a.a., 2, s. 24) till 1295 hänförda överenskommelse mellan Erik Menved och hertig Valdemar, som av Erslev (Rep. dipl., 1, s. 116) identifieras med den i Stephanii innehållsförteckning över nämnda kopiebok förekommande rubriken »Placitacionem inter regem et Valdemar et Erieum duces Jutiae, 1297». Qvomodo autem supradietum est, scilicet qvod rex qvasi actor nominaret purgatores supradictos, nullis placuit de regno exceptis paucis, qui tunc dieto concilio interfuerunt; sed affirmarunt qvod reus debeat eos nominare. (Jfr ingressen: Anno domini millesimo ducentesimo septuagesimo sexto in die beati Dyonisii condite sunt iste leges apud Nyborgh per consiliarios illustris regis Danorum et ceteros meliores tocius regni assentiente toto regno.) 13. Item non debet aliquis terram suam amittere, nisi pro crimine lese maiestatis conuietus fuerit cum iuramento de worthuel (en hdskr.: worthxlde, cxcepto) casu superius expedito. (Aarsber. fra d. K. Geh.-arch. 2, s. 6, avskrift från omkr. 1290 i Ribe Oldemoder [ed. O. Nielsen, s. 27, jfr p. V, VI]: worthal, excepto). Forndansk övers, (frän omkr. 1400, jfr. Aarsb., 2, s. 7, n. 9): Jtem jnghuen for sina: bröthx skal mtesta: sith iordte gots, wthtcn han forbrythter seg aa mooth hterskab oc worder j geen dretva:n j logh aff worthteld, thxn sag vnder thaghtcn som til fora:n scraevten staar (a.a., 2, s. S). Tredska mot konungsbrev behandlas i handfästningens fjärde punkt (a.a., 2, s. 5). — 25. Jtem nullus debet pro delicto aliquo terram suam ammittere, nisi pro crimine lese maiestatis quis conuietus fuerit per denominacionem dietam orthclde ntefnd cum juramento, excepto casu de litteris regiis expedito (a.a., 2, s. 23. Beroendet av 1282 års handfästning, framträdande i orden excepto etc., som i den yngre urkunden sakna tillämpning, har påpekats av J. Kinch i Aarb. f. nord. Oldk. o. Hist., 1875, s. 333, n. 2.) Se nedan s. 10 f. J. Kinch (Om den danske Adels Udspring fra Thinglid, Aarb. f. nord. Oldk. o. Hist. 1875, s. 334) och H. Matzen, Danske Kongers Haandfasstninger, s. 28 f. ha ytterligare ansett sig kunna spåra tfortÅ^eW-institutionen i ett av A. HuitFELDT, Chronologia, 2, s. 185 f., återgivet intyg om en på Viborgs landsting 1314 fälld
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=