157 organisationen inom den hos konungen samlade hirden, fastän den ena stannar vid de särskilda avdelningar av högre och lägre ordning/ som hirdmannen tillhör, den andra går ända ned till hans enskilda plats vid bordet. Någon motsägelse behöver denna olikhet ej innebära, då hirdens fördelningar i fjärdingar och mindre avdelningar mycket väl är förenlig med den i vederlagen flerstädes starkt framhållna rangplaceringen de enskilda hirdmännen, vare sig denna varit ordnad inom varje fjärding för sig eller fortlöpande från fjärding till fjärding. Att fjärding i vederlagsrätten betecknar en avdelning av den samlade hirden bekräftas slutligen därav att ordet av Sven Aggeson återgives med ccetus.^ Under 1200-talets lopp tillkommo i Danmark en rad rikslagar i mer eller mindre nära anslutning till den gamla vederlagen. I ett par av dessa framträder den kungliga hirdens fjärdingsdelning på ett sätt, som lämnar nya upplysningar såväl om dess ursprungliga karaktär som om dess fortsatta utveckling. Erik Clippings förordning om trohetsförbrytelser mot konungen av 1276 stadgar (§1): Si quis accHsatHS fuerit qvod ponat insidias vel machinatus fuerit in mortem domini sui, si factum negaverit, debet se purgare cum duodecim hominibus nominatis. ita quod tres assumantur de quolibet worthcel. För tre andra fall (§§ 2—4) föreskrives för den anklagade edgång jämte tolv män utsedda av konungen inom vederbörandes worthatld.^^ Slutligen förekommer termen i ett sannolikt från 1290-talet härrörande utkast till danehofsdom.^- Ett tillägg, som i den bevarade texten är infogat " Om det sannolika förhållandet mellan sveit och fjärding se nedan, s. 195 f. ® av Aarsberetn. fra d. K. Geh.-arch., 5, s. 15 f. “ På grund av den nedan, s. 174 ff. motiverade åsikten om ordets härledning och ursprungliga betydelse användes i framställningen genomgående normalformen -worthcel. Förordningens text har i den bevarade avskriften dels worthcel (§§ 1, 2) dels worthel (§§ 4). —Här och i det följande användes Steenstrups text kollationerad med handskriften (endast ett avtryck av den delvis felaktiga texten i Kofoed Ancher, Lov-Historie 2, s. ). En efter den enda bevarade avskriften i den stockholmska cod. C 37 (frän mitten av 1300-talet, se P. G. Thorsen, Danmarks Gamle Provinslove, 4 [Jydske Lov], Forerindr. s. 25) rättad text publicerades i utdrag av JOH. Steenstrup (Stud. av K. Valdemars Jordeb., s. 468 n. 1), som meddelade ytterligare rättelser i Tidsskr. f. Retsvidensk. 1891, s. 118. Schlesw.-Holst.-Lauenb. Reg. u. Urk., ed. Hasse, 2, s. 364: Noverint Vniuersi, nos praesentes fuisse et audiuissc, quod viri discreti, do(mini) praescripti per magnificos principes, dominum nostrum Ericum regem Daciae illustrem ac Valdemarum ducem luciae ex parte sua, et fratris sui nomine Orthel de singulis regni partibus nominally ad decernendum de suo iuramento finaliter tcrminandam, Nyburgi in dominica mediae Quadragesimae, proxima iam clapsa, quos ad hoc specialiter iidem dominus rex et dux concorditer acceptarant, Causam super bonis quondam domicelli Abel ac etiam bonis patrimonialibus ipsius domini nostri regis et couterinorum suorum, inter ipsos diu
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=