152 ger bestämmelser om målsägarens rätt till anklagelse och om de anklagades försvarsbevisning. Om någon gillelagets jurisdiktion innehålla de åberopade stadgandena däremot intet. Denna tystnad torde få anses bekräfta den slutsats, som här har dragits ur motsvarande tystnad om dråpssaker i det stadgande, där ölgillelagets jurisdiktion uttryckligen behandlas. Gulatingslagens stadgande om deild at qldrhusi är ett uttryck för den till sitt ursprung sannolikt sakrala frid, som även enligt andra nordiska lagar binder ölgillesmännen samman. Den kan utgöra utgångspunkt för starka rättsverkningar i olika riktningar. I sin högsta stegring kan den såsom i Västgötalagarna bliva stark nog att skänka trälen full manhelgd eller, såsom i den norska Frostatingslagen, åtminstone skyddet av särskild straffbot.^® Här i Gulatingslagens nyss undersökta stadgande har den skapat ett tillfälligt samfund med en jurisdiktion, som låt vara endast övergående, på morgonen efter dryckeslaget, med undantag för dråpssaker och under sträng kontroll från den kungliga statsmaktens sida, har blivit av lagen erkänd. VgL I Md 13 § 1: Pier <eru. pry öl. <er iammykit. skal bötne at. pral sum pijengn. yEit. oer brullöp annat giftoeröl. pridioe ter oervitöl. VgL II DrB XXVII. G 198 (NGL, 1, s. 70): . . . proell a baugs helge a ser. ef hann fylgir drotne sinuni til pings. ocSa til kirkiusoknar. oeda til oldrhus oc er hann boörs pingat. pvi at par eycst hverium manne rettr at holfo i peim prim staedum. F IV, 58, 61 (NGL, 1, s. 175 f.) E. Hertzberg I NGL, 5, s. 93 (baugshelgi). V. Grönbech, Hellighet og Helllgdom (Vor folkeajt i Oldtiden, 3,) s. 191 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=