148 gäller misshandel {uv^ni), det andra tjuvnad — uttryckligen säges, torde de tvistande parterna vid misdeild i dryckeslagshus {at qldrhusi) ha gjort sig skyldiga till att »omintetgöra konungens rätt {drepa nibr konungs rétti)». En annan grund har den tolvöresbot {haugr),^^ som vid talan om misdeild kan komma i fråga för de icke i själva den påstådda tvisten inblandade deltagarna i dryckeslaget. Denna bot skall gäldas av var och en av dessa, som ej tror sig om att med ed —i detta fall blott sin egen — styrka sitt bestridande av att osämja har förekommit vid gillet. Boten skall gäldas av dem alla, därest minst en fjärdedel av dem brister åt eden. Såsom redan förut har framställts bör nämnda baugr utan tvivel sättas i samband med gillelagets befogenhet att antingen genom egen dom eller genom sakens hänskjutande till ting sörja för uppkommande tvisters avgörande i laga ordning. Att en olaga förlikning har blivit ingången innebär tydligen tillika, att denna lagets befogenhet ej har blivit nyttjad för det ändamål, som rätten därmed har åsyftat. Denna uppfattning av övriga icke i tvisten direkt inblandade gillesdeltagares bötesansvar torde kunna vidhållas, även om man däri bör se ett specialfall av den »overksamhetsbot» {slanbaugr), som man finner på ett annat ställe i Gulatingslagen.Här är den stadgad för personer, som äro tillstädes vid en sammandrabbning eller tvist {deild), därest de underlåta att vare sig skilja de stridande åt eller taga parti för någon av dem.^^ Skillnaden är endast den, att det ingripande, vartill skyldighet har förelegat, för den temporära samfundsbildning som gillelaget utgör, ej har varit ett blott faktiskt, utan åtminstone därjämte har bort äga formen av ett alternativt företagande av vissa rättshandlingar: eget avdömande av tvisten eller dess hänskjutande till ting. Av den gjorda sammanställningen torde emellertid, för så vitt den anses befogad, den slutsatsen kunna dragas, att stadgandet om deild at qldrhusi ej har tagit sikte på en aktiv medverkan till den mellan parterna Ingångna olaga förlikHseccr er vinnr. en hinn er sannr at sok er cit^rinn fellr. En ef armaSr stefnir oetSrum en ceÖrum eigi. pa er sem han geri ecki at. Om baugr se E. Hertzberg i NGL, 5, s. 92 f., Fr. Brandt, Forelxsninger, 2, (1883), s. 23 f. G 185 (NGL, 1, s. 67 f.): Um sara virtSing. — — — Nu verier maT>r staddr viö deilld manna, oc vill eigi skilia pa. oc hvargom tya. pa seal hann giallda slanbaug kononge .xii. aura. E. Hertzberg NGL, 5 Gloss., s. 591: slanbaugr m. bod af en bangs storrelse til kongen for uvirksomhed, ladhed (jfr slensamr, slcnskapr o. fl.); nl. for at va:re uvirksom tilskuer ved et slagsmaal (vid deild manna ok vill eigi skilia pa ok hvargom tya), G 185. s. 591 slensamlgr, slensamr, slenskapligr (slten-) adj. doven, lad; s-g leti, H 28 (b. 417) jfr. n. (hvor slensomheti vel bor Iceses i to ord). slenskapr m. dovenskab, ladhed; H 28 (b. 418) jfr n. (slten-) G 185 (NGL, 1, s. 68). Jfr E. Hertzberg NGL, 5, s. 92, Fr. Brandt, a.a., 2, s. 135.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=