135 svenskarne, i synnerhet som dessa notiser meddelas, utan att någon särskild vikt lägges på deras framställning, blott för att åskådliggöra de omständigheter, under hvilka aposteln verkade. Ansgar och Rimbert hade dessutom de nationella förutsättningarna för en riktig uppfattning. Ansgar tillhörde otvifvelaktigt den frankiska stammen, som ännu icke hade sammansmält med den romansk-galliska i de trakter, där han var född och uppfostrad (Picardie); ett århundrade förut hade engelska missionärer dit anländt för att omvända de ännu hedniska frankerna. Han hade länge vistats bland de dels hedniska, dels nykristnade saxarne, och skillnaden i språk och seder mellan dessa västgermanska stammar och skandinaverna var icke större, än att han utan svårighet kunde sätta sig in i de senates vanor och tungomål, i synnerhet som han umgåtts med danskar i Nederländerna och själfva Danmark (konung //erio/a?«5=Harald, som af kejsaren fått ett län i Nederländerna). Rimbert härstammade från trakten omkring Turholt (tillhörigt ärkestolen i Hamburg) i Nederländerna, och det är till och med icke osannolikt, att han var af dansk börd, så vida han (såsom åtskilliga antaga) är identisk med den presbiter ex gente Danorum progenitus nomine Rimbertus, som (cap. 33) af Ansgar förordnas till att predika i Slesvig (omtalas i 3dje person, emedan författaren icke namngifver sig själf). Men för att rätt uppfatta betydelsen och värdet af notiserna om Sverige i Ansgarii Vita, måste man alltid taga hänsyn därtill, att författaren betraktar de svenska förhållandena med frankiska ögon, att han egentligen noterar sådana företeelser, som afvika från frankiska seder och föreställnlngar, att han använder frankiska beteckningar, och där dessa tillhöra en bestämd terminologi, också då han använder sådana om svenska förhållanden, därmed antyder, att han funnit dessa identiska eller analoga med de frankiska. Man äger måhända rätt äfven att, ehuru med försiktighet, tillämpa argumentum ex silentio. När författaren icke angifver några skiljaktigheter, där man på grund af omständigheterna skulle väntat sådant, om de funnits, torde man kunna antaga, att det i Sverige i det ifrågavarande afseendet sett ut ungefär somi det frankiska riket. Jag inlåter mig icke på skildringen af missionens inledning och förlopp eller öfriga tilldragelser, utan inskränker mig till att sammanställa åtskilliga spridda notiser till en totalbild af det äldsta svenska samhällstillståndet, sådan det framträder i Ansgarii Vita. Det är Sverige under den begynnande vikingatiden. Svenskarne stå i liflig förbindelse, fredlig och krigisk, sjöledes icke blott med folken på andra sidan Östersjön utan äfven med danskar och franker. Vägen till Dorestad i Nederländerna är dem väl bekant (där [det fanns] en normannisk koloni
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=