129 [Fortsättningen av detta oavslutade kapitel, vars titel är endast provisorisk, är avsedd att närmast anknytas till den antydan om en försäljning av ledungsbytet, som den analyserade delningsstadgan lämnar i och med bestämmelsen om konungens förköpsrätt till falbjudna dyrbarheter. Möjligheten av en ledungsmarknad såsom de periodiskt återkommande militära företagens ekonomiska slutakt skall diskuteras. Denna slutakt torde böra tänkas förlagd till den hävdvunna platsen för flottans samling och upplösning. Vissa förut angivna skäl synas tala för att i det svenska riket denna betydelse möjligen ännu på 1100-talet och kanske tidigare tillkommit Stockholm. Det skall ifrågasättas, huruvida måhända en mera permanent rättslig exemtion på en dylik plats kan tänkas utveckla sig ur årliga ockupationer under konungsfrid {takmark}), förbundna med upprättande av en tillfällig judiciell myndighet i och för ordnande och hägnande av bytesskifte och ledungsmarknad. Problemet synes i stort sett icke erbjuda större svårigheter än överhuvud förklaringen av övergången från tidvis använd marknadsplats till stad. I fråga om Stockholm har dock säkerligen icke en dylik utveckling obruten försiggått. Andra faktorer ha här spelat in vid sidan av ledungsväsendet, och när Stockholmblev stad, fanns utan tvivel redan en Bjärköarätt, som kunde överföras dit. Däremot är det kanske icke omöjligt, att Birka, Bjärköarättens sannolika hemort, mera odelat haft detta ursprung. Med sitt läge i Mälaren mellan de olika folklanden skulle Björkön kunna varit Stockholms föregångare inom ledungsväsendet på ett tidigt skede, då sveariket ännu var väsentligen koncentrerat kring Mälaren. Frändskapen mellan bytesskiftesjurisdiktionen och det enskilda skeppets jurisdiktion skall till sist framhävas — det nautiska fjärdingsschemat går igen på båda hållen, och även i fråga om den senare förutsätter den norska Bjarkeyjarrättcn, att den tillfälligtvis kan få ett territorium, då skeppstinget hålles vid landgångsänden i stället för vid seglet. Den judiciella exemtionen är i själva verket den egentliga kärnan i Bjärköarätten, vilket även framträder i dess principiella gynnande av mer eller mindre tillfälligt undantagna rättskretsars nybildning: Bjarkeyjarréttr er d jisknesi hveriu ok i sildveri ok i kaupförum. Ingenstädes kan emellertid den judiciella exemtionen ha naturligare framvuxit än på ledungsskeppet, ett litet territorium, som rent faktiskt lösgjort sig från hemorten och vars invånare dessutom av en förhöjd frid sammanslötos till ett starkt utpräglat samfund för sig. Om Bjärköarätten själv utgått från ledungsväsendet, såsom ett sekundärt uttryck för dess tendens att nybilda självständiga rättskretsar, förstår man bäst, huru den bland sina ålderdomligaste och mest karaktäristiska institut kommit att bevara en efterbildning av det enskilda ledungsskeppets judiciella exemtion. Till Norge torde detta institut, liksom Bjärköarättens kärnstadganden 0 Iljärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=