125 om ett uppdelande av alla sveitir på fjärdingar {skipta qllum svteitum i fjorSunga). Det allmännare och även på andra bemanningstal tillämpliga uttrycket synes här ha fått träda i stället för det äldre, numeriskt bestämda. Mycket möjligt är dock, att man alltjämt följde det gamla förfaringssättet att närmast uppdela bytesfjärdingarna på avdelningar, var och en utgörande halv skeppsbesättning och att sveit här står i denna speciella betydelse. Under denna förutsättning erbjuder sig en annan förklaring av bestämmelsen ombytesfjärdingarnas uppdelning i helninga. Såsom förut påpekats motsvaras detta i Sverresagan just av uppdelningen i tylptir, ’tolft-andelar’. Nu förekommer på svenska runstenar och i den isländska skaldepoesin fsv. "‘'h^elfningr, fisl. helfningr, helmingr upprepade gånger i betydelsen ’häravdelning’, ’härskara’, trupp’. Med all rätt har från språkvetenskapligt håll uttalats, att detta språkbruk blir begripligt endast under den förutsättning, att ordet »ursprungligen betecknat en trupp, som utgjorde hälften av en större enhet, jfr sv. tropp och halvtropp, och först sedermera fått en allmännare betydelse».Då man emellertid härtill fogat en förmodan, att det nordiska ordet ursprungligen betecknat »någon byzantinsk truppdel, som nordborna blivit ordnade i under sin väringstjänst i Miklagård», synes det mycket tvivelaktigt, om man varit på rätt spår. Man har velat återfinna denna byzantinska trupp- ** Brate, Östergötlands runinskrifter, 145 Dagsberg (s. 136 f.): ur ; sin : en : furs : [avbrott] hilfiigi : austr; 155 »Sylten» (s. 146 ff.): x |jurfriJ> x risti x eftin x askut x auk X kauta x suiiu x sina x stin x {lasi x han x kuti x etafiis x i x ikuars x hilfniki X. Med stöd av den senare inskriftens slutord (i Ingvars htelfningi) supplerar Brate i Ingvars framför biclfningi även i den förra och sätter båda i samband med Ingvar vittfarnes berömda färd i österled på Anund Jakobs tid. — Början av Pireuslejonets runinskrift läses av Brate (Pireus-lejonets runinskrift. Antikvar. Tidskr. f. Sverige, 20: 3, s. 10 ff., 42); hiuku pir hilfniks milum hna {hiuggu per halfnings mtellum hann). Ställena anföras här med hänvisningar till Skjaldedigtn. ed. F. Jönsson (jfr Egilsson, Lexic. poet.-, s.v. helmingr). Arnorr Foroarson jarlaskald, 1000-talet, Hrynhenda, Magnusdråpa str. 13: yngvi, vas sä frtegr, es fengu5 fgrnudr pinn, vi(i helming minna (B 1, s. 309), Förfinnsdråpa, str. 15: hefr viti helming hringdrifr komit pingat (B 1, s. 319), Erfidråpa (om Harald hårdråde) str. 12: Uppggngu bauti yngvi itr meti helming litinn (B 1, s. 324); Valgardr ä Velli, 1000-talet, dikt om Harald hårdråde, str. 4: Helmingi bautt hanga, hilmis kundr, af stundu (B 1, s. 361); Gisl Illugason, 1100-talet, ErfikvaeÖi um Magnus Berfoett, str. 6: Raufsk viti rostu, rymr varö i her, helmingr Egils viti Hlatiir utan (B 1, s. 410); MarkÖs Skeggjason, död 1107, Eiriksdråpa, str. 5: hlijrum skaut ä hola bqru helmings oddr t surnars broddi (B 1, s. 414), str. 28: nortian for meti helming harSan hersa moedir sgl at grcetia (B 1, s. 419); Einar SkUlason, 1100-talet, Siguröardråpa, str. 1: Väsgflugr réti visi vestr helmingi mestum (B 1, s. 423); Gunnlaugr Leifsson, död 1218, Merlinusspå, 2, str. 69: hlytr hgvan sigr helmingr Breta (B 2, s. 38); interpolerade verser i Gautrekssaga, 1200talet, str. 6: hann bauti ut almenningi; mikill var hans helmingr talinn (B 2, s. 350); Snorra Edda, pulur, j. Manna heiti, str. 4: herr ok helmingr ok hgftiingjar (B 1, s. 662). Brate, Pireus-lejonets runinskrift, s. 46.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=