124 så fall måhända försiggått i två omgångar. Men det är måhända icke omöjligt, att hel(f)ningr (helmingr) här inkommit genom fel eller står i en ovanlig betydelse. Såsom redan framhållits talar Sverresagan om bytesfjärdingarnas uppdelning icke i helninga utan i tylptir. Bytesfjärdingarnas uppdelning på »tolfter» förutsätter en motsvarande uppdelning av manskapsfjärdingarna. Mantalet inom var och en av dessa bör då ha utgjort en multipel av 12, densamma inom varje fjärding. Man har knappast skäl att tro, att detta blott av en händelse var fallet vid det tillfälle, som i Sverresagan omtalas. Sannolikare torde vara, att de regler, till vilka sagans framställning ansluter sig, förutsatt tillvaron av permanenta manskapsavdelningar uppgående till tolv man, vilka vid bytesskiftet sammanfördes gruppvis till fjärdingar. Då Sverresagans bytesskifte försiggår efter en segerrik landstigning, liksom även Hirdskråts stadganden för dylika fall avteckna sig mot sjökrigets bakgrund, har man skäl att i »tolft» förmoda en sjöniilitär indelning. »Tolft» låter sig också verkligen i norsk ledungsrätt påvisas som beteckning för en ålderdomlig indelning av skeppsbesättningen i tolvmannagrupper, troligen sammanhängande med en gammal fartygsklass, det tjugofyraårade skeppet, varav spår kunna skönjas i källor från vitt skilda delar av Norden. I Upland synes »tolft» ha övergått till att beteckna ett område, som uppställde en sådan manskapsavdelning till ledungstjänst. Ursprungligen torde »tolft» utgjort halv skeppsbesättning och som sådan varit identisk med en annan likaledes i norsk rätt uppvisad ledungsenhet, sveit. På grund av sin i och för sig numeriskt obestämda betydelse har sveit kunnat användas ombesättningshälfter, kanske även lägre manskapsavdelningar, även sedan de ej längre utgjordes av just tolv man. Huruvida ledungsmanskapet ännu på Sverres tid var uppdelat i permanenta verkliga tolfter, är ovisst men knappast sannolikt, då skeppen väl redan då i allmänhet voro större och deras antal åror ej längre torde varit delbart med tolv. Måhända har sagan det oaktat utan vidare upptagit termen tolft från en i traditionen bevarad formulering av de gamla bytesskiftesreglerna; termen skulle då i sagan stå som en allmän beteckning på de till fjärdingar sammanförda lägre manskapsavdelningarna och de på dem utfallande bytesandelarna. Det låter väl också tänka sig, att man som ett minne från den tid, då »tolft» var en verklig permanent manskapsenhet, länge bevarat en vana att just vid bytesskiftet, där den konservativa tendens, som ofta präglar dylika ceremoniellt utbildade förfaranden, kan ha gjort sig gällande, uppdelat manskapet i tolvmannagrupper. Betecknande är emellertid, att Hirdskråt ej längre talar om»tolfter» men däremot L III 9, Bl III 10 (NGL, 2, s. 40 f., 205). — En närmare framställning av vad här säges om »tolft» och sveit lämnas i Tolft och hundare.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=