123 har möjligen sin utgångspunkt i ett översättningsfel i en av Hirdskråts äldsta tryckta editioner; det heter här: End Styremisnd oc Hirdstiorer/ de som Kongen neffner der till sktdle skiffte först! altsammen i Helminger! oc sidefi i Eierdinger! siden skal legges Lod i Sköd/ aff hver Fierdinge. Skal den först keise som först kommer Lod op for! oc siden hvcr effter Lodfald! Gud siden skiffte effter Mandtal.~ Genomatt ollumsveitumhär återgivits med altsammen har man kommit att förbise manskapets uppdelning i fjärdingar, mellan vilka lottdragning äger rum, och hänfört lottdragningen uteslutande till befälhavarna, som på detta sätt skulle sinsemellan delat den ena byteshälften, medan fördelningen efter mantal ställts i motsats härtill och förmenats gälla utskiftningen av bytets andra hälft bland de meniga.® I verkligheten torde ingen sådan motsats föreligga; fördelningen efter mantal är något, som i tiden följer efter de stora byteslotternas fördelning på manskapsfjärdingarna och gäller bytets uppdelning inom dessa, men intet hindrar, att även härvid lottdragning ägt rum och det är väl även antagligast, att så varit fallet. Då Hirdskråt föreskriver, att man först skall skifta bytet i hälfter, så i fjärdingar, angives därmed endast den successiva metoden för delningen, liksom fallet måste vara, när samma föreskrift gives för manskapets uppdelning. Mindre klar är meningen med den därpå följande bestämmelsen: sidan skulv pceir .xij. men skipta huerium fioröonge herfangs i helninga. Att denna uppdelning av bytesfjärdingarna skulle ha till ändamål att tillförsäkra befälhavarna en större andel, har man emellertid intet skäl att antaga.® Innebörden kan vara, att bytet före manskapsfjärdingarnas lottdragning skall föreligga uppdelat i åttingar, och syftet med en sådan anordning kan tänkas vara att lämna flera möjligheter till urval åt de i lottdragningen deltagande och därigenom förebygga anledningar till missnöje; lottdragningen mellan manskapsfjärdingarna har i ^ Hird-Skraa. Ed. J. Dolmer (Kiöbenhafn 1666), s. 287. ® Så framställes saken av Jahn (/.c.), för vilken endast Dolmers edition av Hirdskrat torde varit tillgänglig. När även Lehmann (/.c.), som dock riktigt uppfattar pllum sveitum som »alle Mannschaft», låter befälhavarna ensamma dela ena hälften, synes detta bero på en osjälvständighet gentemot Jahns åsikt, som även framträder i den genom en eljes oförklarlig spärrning antydda uppfattningen av fördelningen efter mantal som ett mot lottdragningen principiellt motsatt förfarande: »He r n a c h aber sollen alle Tcilc nach Kopfzahl geteilt werden» {cn sipan skiptizt tcftir manm.crgö aller lutir). ° Detta är däremot tydligen Lehmanns mening, då han yttrar att Hirdskråt ifråga om bytesdelningen bland manskapet ej uttrycker sig »im Sinne völliger Gleichheit», i den därpå meddelade översättningen spärrar satsen »Hierauf sollen die 12 Männer jedes Viertel wieder in Hälften teilen» och ordet »Hernach» (sc ovan n. 1) och till sist drager slutsatsen: »Es scheint demnach, als ob von jedem Viertel der Beute die eine Hälfte den Befehlshabern, die andere der Mannschaft zukommt.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=