120 herÖarnar pverar; Sigvaldi vildi eigi t mot taka. Konungr hatti, ok kvaS pd illa gera, er peir brutu rdÖ hans; kvabst sjdlfr vilja hafa landvarnir; ok sva var; lagbi konungr verb eptir, slikt er hann vildi. Å pribja degi var upphldsit libinu til skiptis; voru pd lagbir hlutir d fjorbunga; eptir pat skipta hverir sinum hlut ok fjorbungi i tylptir; ok var sva skipt fénu, til pess er i hluti kom um sibir. Pat var eigi minna fé, en hverr mabr hlaut til II marka veginna. Konungr Id par hdlfan mdnub. Att det förfarande, som sagan skildrar, i stort sett överensstämmer med det i Hirdskråt stadgade, torde vara uppenbart. Berättelsen lämnar oss därför möjlighet att följa Hirdskråts delningsförfarande tillbaka åtminstone till tiden för avfattningen av sagans senare del, i vilken skildringen ingår, alltså till tiden före 1213, om abboten Karl Jönsson, såsom sannolikt torde vara, är författare även till detta parti; - i själva verket torde man knappast gå för långt, om man här finner ett vittnesbörd om att Sverre och hans birkebenar verkligen vid bytesskifte gått till väga väsentligen på samma sätt som i Hirdskråt föreskrives. Vissa olikheter i de båda framställningarna förtjäna ett noggrant beaktande; de äro måhända icke oförenliga. Föga vikt kan läggas därvid, att sagan låter bytets fördelning i fjärdingar försiggå, innan det blåses till husting och utlottningen på manskapet först några dagar senare efter ny sammanblåsning, medan Hirdskråt förlägger båda dessa akter till ett och samma husting. Möjligen föreligger - Fornmanna Sögur, 8, s. 320 ff. Flateyjarbok, 2, s. 653 f; Sverris saga etter Cod. AM 327 4o. Utg. — ved G. Indrebö, s. 141 f. — övers.: Då låg konungen vid Huvudö; han lät bära upp bytet å en vall söderut på ön. Sedan lät han skifta härfånget i fyra delar. Därefter blåstes till husting; på detta talade han till sitt folk. Sedan lät han männen gå under stång; det upptecknades, huru mycket folk, han hade, och det uppgick då till inemot 5000. — — — Sedan begärde konungen av sina egna män och ledungsmännen att få förvärva samtliga skepp och skeppsutrustningar, som vunnits, genom köp för 15 marker guld. Men männen föreföll det som om icke ens tredjedelen av värdet bleve gäldad, om han finge det så; och de trädde fram, Sigvalde karl och Sigurd från Modastad, östen Ragnvaldsson och många andra, och drogo i sär utrustningen och seglen i fjärdingar som annat gods. Och när konungen märkte det, lopp han ned från skeppet; han hade en vidja i hand och lät den gå; de flesta sprungo undan och kastade ned vad de höllo i, ty de sågo, att konungen var vred. Sigvalde stannade kvar och gick ej undan; konungen slog till honom två slag tvärs över skuldrorna; Sigvalde ville ej sätta sig till motvärn. Konungen upphörde dä och sade, att de handlade illa som bröto mot hans vilja [bud]; han sade sig själv vilja hava landvärnsmedlen; och så blev det; konungen ersatte värdet med det belopp, som han ville (näml. 15 mark; se ovan). Å tredje dagen blåstes folket samman till skifte; då lades lotter å fjärdingar (blevo bytesfjärdingarna föremål för lottdragning); därefter skiftar varje grupp (manskapsfjärding) sin lott och fjärding på tolfter (i tolftandelar); och på så vis skiftades godset tills det omsider kom i lotter (blev fördelat på enskilda manslotter), var man fick på sin lott ett värde av två vägda mark. Konungen låg där en halv månad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=