119 Bytesdelningsstadgan ingår som ett led i den utformning av den norska hirdrätten, som kom till stånd under konungarna av Sverres ätt. Ehuru till sin kärna sannolikt av vida äldre ursprung återspegla bytesreglerna närmast den praxis, somtillämpades inombirkebenarnas parti, vars tiondelöfte åberopas i stadgans början. Man har därför full rätt att sammanställa dem med den berättelse om bytesskiftet vid ett särskilt historiskt tillfälle, efter landstigningen i Oslo och segern över baglarna 1197, som förekommer i Sverres saga (k. 136 [110]): l*a la konungr viÖ HöfuÖey; let hann bera upp hlutskipti a völl siinnan å eyna; siÖan let hanii skipta i fjora staÖi herfanginu. Eptir pat var blasit til husptngs, ok ätti hann pä tal viÖ liÖ sitt. I>ä let hann mcnn gänga undir stöng; var Uti skorat, hversu mikit hann hafÖi; ok var pä ä fwita tigi C. — — — Pä beiddi konungr liösmenn ok leiÖängrsmenn, at hann vill hafa skip ok skipreiÖa allan saman, pann er fenginn er, at kanpi fyrir XV merkr gulls. En möyinum hugÖist sva at, at eigi myndi pridjungr vcrÖs uppi, ef hann hefÖi sva; ok gengu pei til, Sigvaldi karl ok SignrÖr af MoÖastötSum, Eysteinn Rögnvaldsson ok margir aÖrir, drogu i sundr reiÖann ok seglin i fjorÖunga sem annat fe. Ok konungr vissi pat, hljåp hann af skipinu; hann hafÖi sviga i hendi, ok let gänga; flestir stukku undan, ok köstutiu niör pvi er ä héldu, fyrir pvi at peir sä at konungr var reiÖr. Sigvaldi beiÖ ok gekk eigi undan; konungr laust hann II höggum i helgcdomsinliägnaden (d.v.s. det inhägnade området). Det är gammalt ordesätt (formulär): »Vad bär du till stång?» Alla män skola bära till stång slikt (d.v.s. allt vad) (var och en) innehar av härfång och sä gå ed, att han intet gömt undan därav och ej vet någon, som gömt undan därav. De tolv män som konungen utnämner till att skifta lottskifte (fördela bytet), de skola skifta enligt den regel, som här följer. Så snart allt är framkommet (avlämnat), då skall man först skifta härfånget i hälfter och därpå (c/.: dessa) i fjärdingar. Sedan skola de tolv män skifta varje fjärding av härfånget i hälfter. Och styremän och hirdbefälhavare, (nämligen) de som konungen utnämner (till ifrågavarande uppdrag), skola skifta (uppdela) alla manskapsavdelningar (d.v.s. allt manskap) först i hälfter och sedan i fjärdingar. Sedan skall man lägga lotter i klädesflik för (egentl. av) varje fjärding. Den lotten skall först välja, som först kommer upp och så undan för undan, allteftersom lottdragningen utfaller. Och sedan skiftas alla lotter {näml. av bytet) efter mantal. Där sä inträffar, att konungens ovänner taga hans landvärnsmedel, skepp eller andra hans ägodelar från honom, och konungen vinner dem sedan åter med kamp eller får dem annorledes, då äger konungen alla (sådana) sina skepp och ägodelar. Men alla andra skepp och ägodelar och allt annat byte gånge enligt rätt lottskifte efter mantal. Närmast äger konungen inlösningsrätt till alla landvärnsmedel. Konungen skall man ock först hembjuda alla dyrgripar, som bliva fala {d.v.s. utskiftade dyrbarheter av bytet, som man önskar försälja), om han vill köpa (dem) till fullt värde; eljes sälje de, som hava (sådana, dem) åt vem de vilja. — I kapitlets fortsättning stadgas, att egendom som konungens krigsfolk medfört till striden ej skall gå till skiftes, även om ägarna stupat, dock att de som flytt ur striden »hava förverkat vad de flytt ifrån»; vidare givas föreskrifter om de gränser, inom vilka plundring av (fiendens) lik må äga rum och om straff vid överträdelse, olika för olika hirdklasser och för ledungsmän; slutligen bestämmes, att manskap, som kvarlämnats som skeppsvakt ombord vid landstigning eller som trossvakt i land vid sjöstrid, skall äga samma rätt vid bytesdelningen som de i striden aktivt deltagande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=