115 Samtliga uppgifter fördela sig så: 1) 4 områden med 8—10 hamnor 2) 3 3) 13 4) 4 5) 5 16 „ 23—28 „ 30—35 „ 40-42 Utanför Halland säges emellertid endast i ett fall, med 42 hamnor, att området är ett skeppslag {navigium). Möjligt är, att vart och ett av den första gruppens områden i verkligheten varit för utrustning av ett skepp förenat med ett dylikt inom samma eller annan grupp med undantag av den sista. Genom detta antagande skulle antalet grupper dock icke ökas, enär två fall med 10 hamnor icke förekomma inomsamma härad. Säkrast torde emellertid vara att vid bedömandet hålla sig till Hallandslistan. En stor dansk historiker, som tidigare gjort en dylik sammanställning har med rätta framhållit, att den tyder på förekomsten av bestämda klasser av ledungsskepp.”' Då han synes vilja reducera hamnetalen till olika multiplar av 8 torde även detta vara riktigt och gruppen med 23— 28 hamnor representerar således snarast en normaltyp med 24 hamnor, d.v.s. den typ, varom prettånsessan såsom minimityp i Gulatingslagen indirekt vittnar. Utom i de få och kanske i verkligheten på grund av sammanslagning ännu färre fallen med 8—16 hamnor, stämma de anförda siffrorna icke illa överens med från andra håll kända skeppsstorlekar. Även i en dansk rättskälla omtalas 40-roddarskeppet som normaltyp, ehuru den av hamnetalen att döma snarast synes representerat ett maximum inom den danska ledungen. I närmast mindre grupp skulle man vilja spåra den organisatoriska motsvarigheten till ett fartyg av ungefär det norska Gokstadsskeppets storlek. Slutligen kan man ej undgå att fästa sig vid den talrika förekomsten av hamnetal, som dels sammanfalla med, dels föga överstiga eller understiga antalet roddarplatser på en [yrettdnsessa. Avvikelserna torde åtminstone delvis kunna förklaras, om man får antaga, att hamneindelningen dels kanske påverkades av växlingar i mantalet, dels möjligen redan tidigt blivit ställd i något slags samband med en uppskattning av jordvärdet; det kunde dä lätt inträffa, att skeppslagets hamnetal i vissa fall ej fullt motsvarade, i andra något översköt det för ledungsfartygets bemanning erforderliga. Sådana inkongruenser ha väl vid de tillfällen, då ledungsplikten till fullo utkrävdes i krigiskt uppbåd, på ett eller annat sätt utjämnats. I det gutniska trettonspantskeppet, indirekt i Gulatingslagens jncttdnsessa, i åtskilliga svenska hamnetal, sammanställda med den upländska J. Steenstrup, Studier over Kong Valdemars Jordebog, s. 205.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=