110 att antalet spant på de nordiska skeppen i allmänhet motsvarade eller i varje fall ej väsentligt överskred antalet roddarbänkar eller åror på varje sida; Gokstadsskeppet med 17 spant har haft 16 par åror. Om alltså längddimensionerna torde stämma rätt väl överens, förefaller det, som om man även kunde våga tillämpa Gutalagens regel om tre tvärbjälkar (bitar) på Gulatingslagens minimityp. Även ledungsskeppet skulle således i gammal tid normalt varit fyrrummigt. Av stort intresse vore nu att se, om denna gamla skeppstyp efterlämnat några spår i antalet av de lägsta kollektiva prestationsenheterna inom de olika ledungsdistrikten (i Danmark hafn^s, i Sverige inom olika områden hamna, ar och har, i Norge lidi i Viken, manngerd i Gulatingslagens rättskrets). I och för sig vore detta att vänta, då man säkerligen får förutsätta, att dessa enheter ursprungligen ställt var sin man till tjänst på det från distriktet utgående skeppet. Detta antydes redan av namnen som i Norge direkt hänföra sig till den av distriktet uppställda ledungsmannen, i Sverige och Danmark hämtats från enskildheter vid varje roddarplats ombord,®’ och framgår dessutom av uttryckliga lagbud från alla tre rikena.®-* Manngerd-i-x\ äro icke bevarade från några av Gulatingslagens skeppsredor; säkerligen har manngerd-instiXMtioncn tidigt försvunnit.®® Däremot känner man /zö^2-talet för tre skeppsredor i Viken. I två av dessa (Id och Skjeberg) håller det sig 1344 omkring 40®® och bekräftar således vad man ur andra källor vet om fyrtioroddarskeppet (tvitugsessan) såsom det normala ledungsskeppet från detta område. Från en tredje skeppsreda (Kville i nuvarande Bohuslän) har man emellertid bevarat ett vida högre lida-i^X, varav 50 lidar fördela sig på ett fjärdingsindelat område med 12 1/2 lidar i varje fjärding. Här synes föreligga ett med antydningar i vissa andra källor överensstämmande intyg om partiell övergång till en i Gulatingslagen redan tidigare genomförd större skeppstyp (halfpritugt skip). Från Sverige synes intet vara känt om antalet arar och hair i Roden och Helsingland; i fråga om hamnorna finnas däremot några uppgifter. Av dessa är emellertid endast en enda, som gäller ett relativt litet område, äldre än senare hälften av 1300-talet och åtskilliga anträffas först i kame63 64 65 DN, 4, 278, 279, s. 228 f.; 305, s. 246. Id omfattar 40 lidar (38 hela och 2 halva), Skjeberg 43 lidar. Om /2(5a-talet I Kville och överhuvudtaget ledungsindelningen i Viken se närmare mitt arbete Norska ledungsflottans skeppstal. —Jfr E. Bull, Leding, s. 53, 65, 139 f. Hos Bull uppräknas å först anf. ställe åtskilliga andra i urkunderna omnämnda lidar, de flesta enstaka; dock märkes en grupp av 12 lidar i Rödenes. Den av P. A. Munch, Hist.-geogr. Beskr. ov. Konger. Norge i Middelald., s. 10 anförda av Bull (a.a., s. 53 n. 2) förgäves eftersökta Skyrbåga liS i Ranrike återfinnes i Bisk. Eysteins Jordeb. (Röde Bog), s. 330: J Bakka } Skyruagha lidha (Ytterby sn). 66
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=