RB 31

109 ning. Från isländsk synpunkt kunde ett fartyg av ifrågavarande dimensioner synas ej fullt, om också i det närmaste tjänligt för färder på öppna havet, medan det på Gotland ansågs tillräckligt kraftigt, åtminstone för handelsresor i Östersjön. Att emellertid skepp av ungefärligen samma storlek varit i bruk inom den norska ledungsorganisationen, synes framgå av ett stadgande i Gulatingslagen. Om fem rum (i betydelsen av roddarbänkspar) stå tomma på ett fyrtioroddarskepp (tvitugsessa) när avfärden skall ske, anses skeppet ej kunna utgå (peir ero eigi f^rcr). Besättningen skall erbjuda sig till tjänst på annat skepp men får, om den ej där mottages, saklöst sitta hemma, dock att matutredningen skall överlämnas till konungens tjänsteman. Därpå heter det: G 301: — — — Nii er peir koma hcim. pa kalla peir til manntals oc fa eigi. pa scolo peir af kili hoggva. oc skemma sva skip peirra. sem peir eigu manntal til. geri eigi skemra en sessum ma telia. En ef peir ero f^erre. en peir mege eiga prettan sessu pa scolo peir fara a ping oc hioÖa sic i tal meÖ ceÖrom monnom. Vi finna här en minimityp av ledungsskepp, som kan förmodas utgöra eller måhända snarare ligga närmast över den gamla normaltyp, som åtminstone i Norge i allmänhet ersatts av större fartyg (tvitugsessa, i Sverige, där man räknade antalet roddarbänkar på varje sida kallad fi^epertmghsessa; prétugsessa o.s.v.). Tillika få vi en åtminstone partiell definition av det i de norska lagarna i åtskilliga sammanhang förekommande begreppet »skepp, vars storlek kan angivas genom räkning av roddarbänkarna» {skip pat cr sessum ma telia). Därmed menas tydligen fartyg, som är minst prettansessa. Men ej blott mindre båtar torde fallit utanför nämnda begrepp utan även handelsfartyg, där följden av roddarbänkar var avbruten av ett lastrum midskepps. Detta synes framgå av ett ställe i Magnus Lagaböters stadslag,®^ där »skepp vars storlek kan anges genom roddarplatsernas räkning» ställes i motsats till »skepp, som kan lastas med fraktgods»; båda dessa typer äro »lagliga» med avseende å tillämpligheten av givna regler för vakthållning å skepp. Då dessa regler, även om deras ursprung måhända är militärt, här tillhöra »farmannalagen», synas båda skeppstyperna varit använda som handelsfartyg. Att även ett kaupskip kan vara skip pat er sessum må telia framgår ännu mera otvetydigt av ett ställe i Gulatingslagen,*’- som således bekräftar vårt antagande, att ett handelsfartyg ej behövde i avseende å skeppsrummens anordning skilja sig från ett krigsskepp och från början kanske vanligen icke gjorde det. Den prettansessa, som vi sålunda iakttagit som minsta lagliga ledungsskepp i Norge torde till storleken ganska nära motsvara Gutalagens kaupskip pet sum pretan iru rangr i. Man synes nämligen ha rätt att antaga, « BI IX 23 (NgG 2, s. 286). «- G 102 (NgL, 1, s. 48).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=