RB 31

102 länsmannen i bestämd form, i det hundaret som högsta rustnings- och skatteenhet är den genomgående förutsättningen för hela dess behandling av ledungsplikten. När Västmannalagen däremot låter var styreman vid skatteleveransen företräda sitt skeppslag, innebär detta tvivelsutan en antydan om tillvaron av mer än ett skeppslag inom varje hundare, vart och ett med sin särskilde styreman, icke blott som skeppsbefälhavare utan ock som organ för utrustnings- och skatteprestationernas fullgörande. Då lagen kräver två skepp av varje hundare, böra skeppslagens och styremännens antal i hundaret likaledes vara två. Detta resultat bekräftas av två dombrev från 1423 och 1483, på »västra» och »östra» skeppslaget, troligen båda tillika tingslag."*^ Medan ledungsstadgandena endast beröra fjärdingsindelningen inom skeppslaget, d.v.s. halva hundaret, intyga andra lagrum att även i Västmanland hundaret som sådant varit fyrdelat. Dels har lagen i likhet med Södermannalagen ett stadgande om hundaresfjärdingsnämnd vid tvist mellan gäst och gastgivare."*"* Dels förekommer hundaresfjärdingen under det genedomliga namnet brofiol i ett stadgande om en nämnd, inför vilken edgångsskyldig i händelse av tingsfall genom länsmannens uteblivande har att förete sina bevismedel.^^ Även i Dalalagen framskymtar ett distrikt, betecknat med en form av samma ord {bro ficcl)-, indelningen utgör här grund för tillsättning av den nämnd, som värjer eller fäller i fråga om tvetalan inför rätta.^® Då Västmannalagen i ty mål föreskriver tolvmannanämnd,^'^ säkerligen av hundaret, och Dalalagen stadgar att tre män skola tagas »af hwari bro fixl», avses tydligen även i sistnämnda lag en fjärdingsdclning. Man har ansett, att brofitxl i Dalalagen kulle åsyfta en fjärdingsdelning av tingslagen inom dess rättsområde, tredingarna.'^® Minst lika sannolikt torde dock vara, att termen och stadgandet liksom det på en mängd ställen i Dalalagen förekommande hundaret helt enkelt ärvts från den ursprungliga västmanländska rätten utan att inomDalarna föranleda en verklig uppdelning vare sig vid sidan av tredingarna eller inom dessa. I varje fall torde icke förekomsten av brojicel i Dalalagen utgöra något skäl mot den västmänländska fjärdingsindelningens ursprungliga samband med ledungsväsendet, fastän den vanliga åsikten, att Dalarna stått helt utanför detta,knappast Styffe, a.a.-, s. 311 m. n. 2, 314. II VmL KpB XII § 1. II VmL LB III: Nu can a;i lansman coma til pings, nccrnne pa bonde tolf mjen III. af hsvuerre hrofiol. lati sca ep sin oc •zvitne sin. bipc pxr til daghr xr orpinga. fari sipan hem oc vxre saclös. swa som han hafpe ep gangit. I VmL LB 9. II VmL M X. K. H. Karlsson, Äldre Vcstmannalag eller Dalalag? (: Hist. Tidskr. 1889), s. 47. S. Tunberg, a.a., s. 154. Åkerbo hundare uppdelat som visa oss

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=